fredag 26 juni 2009

The King of Pop R.I.P.

Fick höra det för bara någon timma sedan och det känns jättemärkligt. Michael Jackson, The King of Pop, Wacko Jacko, är död. Sjukt.
Det finns mycket att säga om Michael Jackson och det är mycket vi inte har en aning om. Men det finns några saker vi vet är SANT. Han hade stora problem och hans livsöde är på mänga sätt sorgligt. Men han var ett underbarn. Och det finns förmodligen ingen artist som påverkat den moderna popmusiken som han.

De här tre låtarna är nog mina absoluta Michael Jackson-favoriter. Helt fantastiska låtar och härliga videos.

R.I.P.



Michael Jackson - Billie Jean
by hushhush112





Michael Jackson - Black Or White (Official Music Video) - The most amazing bloopers are here



Michael Jackson - Bad
by antonio_montana_

torsdag 25 juni 2009

Looxreviews; del 26

Cameron Diaz, 36 år, skådespelerska
Betyg: 10.0
Ärade läsare, låt mig presentera världens vackraste leende. Camerons utseende må vara uttjatat och överexponerat, men det spelar ingen roll - hon spelar i en egen liga. Googla lite och notera gärna att hon har två ansikten: 1. det sockersöta/oskyldiga/näpna, 2. det hemlighetsfulla/kryptiska/sluga. Leendet är detsamma men ögonen.. ö g o n e n.




Ryan Reynolds, 32 år, skådespelare
Betyg: 8.0
Om man regelbundet gör Scarlet så är man inte vem som helst. Och Ryan är verkligen snygg, inget snack. Men lite för helreko, lite för mysig, lite för ospännande. Lite för snäll och go helt enkelt. Icke son till Burt, om någon undrar.






Michelle Pfeiffer, 51 år, skådespelerska
Betyg: 8.9
Jag blir varm och nostalgisk i kroppen av Michelle Pfeiffer. Frankie & Johnny, Baker Boys, Batman, Tequila Sunrise osv. Underbara 80- och 90-talsfilmer som jag växte upp med. Ett klassiskt ansikte som håller än idag. Hon ser ut att ha ett stort hjärta, ler varmt men har dystra ögon.

måndag 22 juni 2009

Triangle walks

Triangle Walks from Fever Ray on Vimeo.

Samuel:

Kär,
neurotisk,
lugn,
oförskämd,
narcissist med hög dubbelmoral.

Har smak för fin- och fulkultur,
roliga människor,
Star Wars,
David Lynch,
italiensk fotboll,
Kate Moss,
samt musik.

Kännetecken:
Smal,
blåögd,
glappande limpsax,
med Bradford Cox kroppsbyggnad (AKA "långdistanslöpar-fysik") och Robin van Persies ansikte.

I övrigt snäll,
ironisk,
glad,
ångestfylld,
äventyrlig,
banal,
lättsam,
allvarsam,
komplex
och romantisk.

Vill verkligen vara en bra människa.
Lyckas jag?
Nja.

Det här skulle bli en facebookstatus först, men kände att den blev lite lång.

Nu: Sommarkväll i balearernas tecken.

onsdag 17 juni 2009

Keff

Jag brukar inte vilja skriva att jag mår dåligt.
Ni kan läsa vartenda inlägg från att jag startade den här bloggen i januari 2008 och jag tror inte att ni kommer hitta en rad där jag framstår som bitter.
Jag har varit fantastiskt pretentiös och känslosam vid många tillfällen men jag tycker inte synd om mig själv i regel.
Jag bloggar eller facebookar inget svävande jidder i stil med "åh ångest blablabla" som skriker efter uppmärksamhet och som bara handlar om att någon ska fråga hur det är med mig och vad som har hänt.
Jag är inte en självömkande människa.
Det jag skriver är fritt att tolka och det jag skriver är det enda jag skriver och ingenting annat.
Jag skriver inte i hopp om någon speciell reaktion.
Om jag skriver "sugfisk" så menar jag bara "sugfisk".
Jag skriver inte "sugfisk" för att någon ska fråga "va? vad i helvete menar du med sugfisk?!".
Folk får gärna undra men det är inte säkert att jag svarar.
Reaktioner är absolut välkommet men inget ändamål.

Jag försöker förmedla känslor med det jag skriver.
Ibland försöker jag även vara rolig.
Och det är ointressant huruvida jag lyckas.
Det handlar om att jag måste göra det.

Ok, slutpläderat.
Och om ni mot all rimlig förmodan orkat läsa ända hit så tänkte jag nu försöka knyta ihop säcken.
Och igen: jag skriver inte detta för att få några slags sympatier.
Det här är min blogg, alla får läsa och jag skriver vad jag känner för.

Och så här är det. Jag har problem.

Jag.
Har.
Problem.

Jag är inte den enda människan i världen med problem, jag känner till det.

Men jag HAR PROBLEM.

PROJÄVLABLEM har jag.

K
E
F
F

E g e n t l i g e n (egentligen? vad är det för ett ord, egentligen) är allt bättre än någonsin.

Har ett jobb jag trivs med, har många roliga människor och fina vänner omkring mig, har sett Bruce Springsteen, har saker jag ser fram emot, känner att jag är på väg mot någonting bra, har två ben och två armar, ett ofrånkomligt - och på inga villkor sinande - ordvitsflöde, bläck i pennan och snart ett långt gött sommarlov.

_Ser_
_Framtiden_
_An_

(Det enda jag e g e n t l i g e n borde ha rätt att gnöla över är att min vhs-spelare inte fungerar [jobbig grej])

Men när jag lämnas ensam med mina tankar har jag stora svårigheter.
Alla insikter jag funnit och personliga framsteg jag gjort går sönder.

Jag har demoner i huvudet.
Jag litar inte på mitt omdöme.
Jag har agerat dåligt i situationer som har fått mig att fundera på vad i mitt huvud som är verkligt och vad som är äkta.
Och den regnbågsfärgade vågen jag tror på är just nu inte någon tröst som den brukade vara.

Just nu är jag livrädd för den.

Men jag vet att jag vill väl.
Jag vet att jag FÖRSÖKER och VILL vara en bra människa.
Men jag kretsar kring ett svart hål av illusioner och rubbad självbild och jag känner mig som Jesus och Djävulen på samma gång.
Har ni känt den känslan? Förstår någon överhuvudtaget vad jag pratar om? Va?

När det väl kom till - den berömda - kritan agerade jag ovärdigt.
Det gör mig patetisk.
Och det har fått mig att fundera kring varenda handling och beslut jag har tagit.
Tänk om det finns en röd tråd av hyckleri och skenhelighet i allt jag gör?
Jag vill inte tro det men just nu vet jag inte.
Därför har jag problem.

K
E
F
F

Jag hittade något vackert.
I mig själv.
Men förrådde det.
Jag älskade något.
Kände mig älskad.
På ett nytt sätt.
Kände saker jag inte hade känt.
Sa saker jag inte hade sagt.
Fick höra saker jag inte hade hört.
Växte.
Föddes.
Men förråde det.
Vände det emot mig.
Nu dödar det mig.
Quod me nutrit me destruit? [latinskt ordspråk] [googla]
Ja kanske.
Och därför har jag problem.

Samtidigt var allt sant, det vet jag.
Det är nästan det enda jag vet.
Lika sant som att det är borta nu.
Och nu minns jag att jag inte förstår kärlek.

Inte.
Det.
Minsta.

Men det finns bara en väg.

Jag måste fortsätta sträva efter att bete mig värdigt, även om jag inte kan.
Jag måste fortsätta lyssna på känslan i kroppen som säger att allt det vi gör i vår vardag försvinner upp i himlen i en väldig regnbågsfärgad våg som sedan kommer tillbaka till oss.
Och kanske lyckas jag bättre nu när det känns som att den tänker äta upp mig levande.

Jag måste resa långt bort.

Jag vill bli en människa som förflyttar berg, en dag i taget.
Jag vill förstå vad uppoffring verkligen innebär.
Jag vill spy ut giftet. Självbelåtenheten.

Jag vill men tänk om jag inte kan.


Det var det jag ville säga ikväll.

The quiet burden of your absence.

tisdag 16 juni 2009

Are you ready for love

Artister/band som man nog borde ha hyfsad koll på men som jag av olika anledningar egentligen aldrig lyssnat på, inte har någon relation till och helt enkelt inte kan uttala mig om: Elton John, Frank Zappa, Willy DeVille, Jamiroquai, Waylon Jennings, Talk Talk, Curtis Mayfield, Procol Harum, Marillion, Steely Dan, Red House Painters, Bauhaus, Editors, Jethro Tull, Killing Joke, Midnight Oil, Beck, Mercury Rev, Tokyo Police Club, The Von Bondies, The Notwist, Vetiver, Clap Your Hands Say Yeah, We Are Scientists, Kaiser Chiefs, Primus, Uriah Heep, Visage.

Något av det här som jag absolut borde kolla på genast? Eller är det ok om jag bara kör på som vanligt?

* * *

Fast den här gillar man ju.

måndag 15 juni 2009

Psychic City (Voodoo City)

Det är något somrigt och medryckande med den här som jag tycker är härligt! M Y S I G liten rackare som jag gissningsvis kommer spela sönder i sommar.



Ja jo visst kanske ni tänker men kolla här då, ännu bättre live!

lördag 13 juni 2009

Mannen med den gula hatten FAQ

Q: Har du inga andra hattar?
A: Nej, jag har en gul hatt. Från den har jag tagit mitt namn, Mannen med den gula hatten.

Q: Är det inte konstigt att din bästa vän är en apa?
A: Jo, för den trångsynte kan det givetvis framstå som konstigt. Precis som om min bästa kompis vore transsexuell, invalid eller ett barn. Vi lever i det 21:a århundradet nu. Give me a break! Age is just a number. Och apa är bara apa.

Q: Har du nånsin spänt på Nicke Nyfiken?
A: Jag visste att du skulle fråga det. Om jag hade fått en krona för varje gång jag hörde den frågan skulle jag vara miljonär idag. Nej, en gång för alla - jag och Nicke är bara vänner.

Q: Är du kåt på Nicke Nyfiken?
A: Nej. Vi är goda vänner. Jag ser mig mer som en slags pappa till Nicke. Vi har inte sex.

Q: Varför har du en apa som bästa vän? Är inte det lite skumt?
A: Jag har inte sex med Nicke Nyfiken. Vi är bara kompisar.

Q: Har du någonsin haft sex överhuvudtaget?
A: Mitt sexliv angår ingen utomstående. Det enda jag är beredd att säga i frågan är att jag inte har haft sex med Nicke (Nyfiken).

Q: Vad exakt är Nicke så nyfiken på?
A: En massa olika saker, precis som små apor kan vara. Men en sak som han i alla fall INTE är nyfiken på är sex med en man i stor hatt (gul).

fredag 12 juni 2009

11 låtar som ska spelas på min begravning - summering & den tolfte låten

1. Thunder Road
2. Hearts On Fire
3. Feel
4. November Rain
5. Iron Tusk
6. Archangel
7. Purple Rain
8. Llorando
9. Always
10. Time Has Told Me
11. Dancing In The Dark

12. The Terminator Theme

Livets begynnelse.
Temat som spelas när Kyle Reese och Sarah Connor har sex ska vara den tolfte och sista låten på min begravning.
Det vackraste filmögonblicket jag upplevt.
Jag skojar inte. Jag älskar det.
Så stort, symboliskt, passionerat.
Så vackert, fulländat och logiskt i all sin fullständiga absurditet.
En kärleksnatt helt avgörande för hela mänskligheten.
Kyle Reese reser genom tiden för att rädda sin kärlek.
Och Linda Hamilton är så skör och vacker.
Den här melodin är för mig ledmotivet till sex, kärlek och passion.
Där allt liv börjar.
Och precis där, i begynnelsens ljus, slutar föreställningen som kommer bli min begravning.

Förlåt.

torsdag 11 juni 2009

Hummingbird



We're not gonna die like this
Sing it with me, it goes like this
We're not gonna die like this

Fly away little hummingbird!

tisdag 9 juni 2009

I guess everything dies



Well now, evrything dies, baby, that's a fact
But maybe evrything that dies someday comes back
Put your makeup on, fix your hair up pretty
And meet me tonight in Atlantic City

Jag får väl skriva något om valet jag också då

Jag röstade men hade egentligen ingen större lust. Men hade en känsla i kroppen som sa att "nu går du fan och röstar". Någon slags karma-grej. Men jag förstår folk som inte röstar, jag tycker att det är deras förbannade rättighet att inte göra det och de ska inte behöva försvara sig. Jag är trött på att folk tror att de har "dragit sitt strå till stacken" genom att rösta i ett sånt här val. Om man vill påverka världen så gör du det inte genom att rösta. Du gör det genom att exempelvis hjälpa människor, skänka pengar till välgörenhet, tänka och agera lite mer miljövänligt, ha civilkurage, konfrontera orättvisor du träffar på i vardagen. DÅ kan man göra skillnad.

Jag röstade på Miljöpartiet. Piratpartiet skulle jag aldrig i livet rösta på. Då ligger "vi som vill återinföra leksaken i cornflakes-paketen"-partiet närmare.

måndag 8 juni 2009

Mellansnack

Kära Twitter. Jag är ledsen att du ska behöva höra det såhär, via en blogg, men det är dags för oss att ta farväl av varandra. Kanske inte för evigt men i alla fall för nu. Vår relation fungerar inte längre. Du kväver mig. Tar för stor plats. Jag behöver tid för mig själv. Behöver tänka. Lev ditt liv nu, Twitter. En dag kanske vi ses igen. Ta hand om dig.

* * *

Underbara Alexandra Dahlström är på framsidan av tidningen Plaza med rubriken "Alexandra Dahlström - Sveriges Scarlet Johansson". De har till och med försökt få henne att likna henne.

Tänker: Vad är det för fel på att vara hela världens Alexandra Dahlström?

* * *




















* * *

Jag skrev 100 saker om mig själv för en vecka sedan.
Delvis självutlämnande, vissa av dem har jag faktiskt inte sagt till någon förut, men jag inser också att det inte finns något på listan som jag faktiskt tycker är jobbigt att erkänna för andra och mig själv.
Så nu tänker jag, i hopp om att utvecklas som människa, försöka skriva något om mig själv som jag skäms över:

Ibland klarar jag inte av när andra ska vara roliga och i centrum. Jag blir som ett svart hål som suger energi ur rummet.

* * *

Det sista avsnittet av Söndagsparty med Filip & Fredrik var OTROLIGT bra. Det har hållt varierande kvalitet får man lov att säga men topparna är höga och vi ska vara glada att vi får uppleva det F&F gör för svensk underhållning.
Bäst var när Filip sa att Felix Herngren var en väldigt dålig ståuppkomiker en gång i tiden och Kevin Spacey blixtsnabbt inflikade: "But he's very good when he sits down".
Och sketchen när Fredriks lilla dotter Pella skulle flytta in hos Marcus Schenkenberg var det roligaste jag sett på länge.

* * *

Idag har varit en bra hårdag.

* * *

För att en blogg ska vara bra tror jag på oklarheten huruvida bloggförfattaren är RÖVÄRLIG eller bara driver med sina läsare.
Och för att få den känslan är jag fullständigt jävla RÖVÄRLIG.
Eller kanske driver jag bara med er.

* * *

Jag är trött på att finnas överallt. Twitter, Facebook, bloggen, msn, fan och hans moster. Just nu finns jag BARA HÄR, okej? I min lägenhet med ett 9-pack nuggets och en trefemma, iklädd endast blåa shorts och med Friendly Fires i högtalarna. Att finnas överallt tar för mycket tid och energi. En dag loggar jag ur. Stänger ner. Men inte idag.

söndag 7 juni 2009

11 låtar som ska spelas på min begravning - #11

11. Bruce Springsteen - Dancing In The Dark

Jag kan skriva HUR MYCKET SOM HELST om den här låten. OCH FÖRSÖK STOPPA MIG! Moahahahaha.

Dancing In The Dark är MIN LÅT. Om jag bara får lyssna på en enda låt resten av livet så väljer jag den här.
Känslan i den. Bara därför.

K
Ä
N
S
L
A
N

Och för att jag aldrig får nog av den.
Och för att den är en del av min barndom och alla mina olika perioder och faser i livet.
Och för hans OSLAGBARA dans i videon där han plockar upp Courtney Cox ur publiken.
Kolla in entusiasmen. Kolla in höfterna. Kolla in håret.
Åh gud, jag dör.

Och jag älskar texten.
ÄLSKAR DEN.
Jag tror att den handlar om sex, ärligt talat.
Man kan få den att handla om nästan vad som helst - men TRUST ME ON THIS ONE - den handlar om att knulla.

Men det spelar ingen roll. Jag älskar känslan i den.
Och just orden:
DANCING.
IN.
THE.
DARK.

Men det är ingen politisk text som vissa har hävdat. Att den skulle handla om kalla kriget.
Aldrig.
Den handlar om att DANSA I MÖRKRET.
Att leva i nuet.
Att garva åt sig själv.
Att inte sitta och vänta på något som kanske aldrig kommer.
Att ha så mycket distans till livet att man är beredd att offra det.
Bara för att få dansa i mörkret.
Ge mig något levande, något vackert, något konkret, något äkta, NÅGOT SOM KÄNNS.
I en tillvaro som bara består av jobb, jobb, jobb, mer jobb, problem, rastlöshet, avlägsna drömmar, brustna hjärtan, frustration, tristess GE MIG NÅGOT SOM KÄNNS. GE MIG VERSALER, BABY, VERSALER och GE MIG KÄRLEK även om vi bara dansar i mörkret.
Kåtma.
Att knulla.
Att leva.
Att dö.
Att det inte spelar någon roll.
Att det är du och jag - här och nu - nu eller aldrig.
Att dansa.
I mörkret.

Även om vi bara dansar i mörkret så är det värt det. DET är vad den handlar om.

Vilken begravning det kommer bli hörrni. Det börjar med Thunder Road och slutar med Dancing In The Dark. Men jag kan avslöja att det kommer en tolfte låt och en liten sammanfattning. Så STAY TUNED som vi säger.



I get up in the evening
and I ain't got nothing to say
I come home in the morning
I go to bed feeling the same way
I ain't nothing but tired
Man I'm just tired and bored with myself
Hey there baby, I could use just a little help

You can't start a fire
You can't start a fire without a spark
This gun's for hire
even if we're just dancing in the dark

Message keeps getting clearer
radio's on and I'm moving 'round the place
I check my look in the mirror
I wanna change my clothes, my hair, my face
Man I ain't getting nowhere
I'm just living in a dump like this
There's something happening somewhere
baby I just know that there is

You can't start a fire
you can't start a fire without a spark
This gun's for hire
even if we're just dancing in the dark

You sit around getting older
there's a joke here somewhere and it's on me
I'll shake this world off my shoulders
come on baby this laugh's on me

Stay on the streets of this town
and they'll be carving you up alright
They say you gotta stay hungry
hey baby I'm just about starving tonight
I'm dying for some action
I'm sick of sitting 'round here trying to write this book
I need a love reaction
come on now baby gimme just one look

You can't start a fire sitting 'round crying over a broken heart
This gun's for hire
Even if we're just dancing in the dark
You can't start a fire worrying about your little world falling apart
This gun's for hire
Even if we're just dancing in the dark
Even if we're just dancing in the dark
Even if we're just dancing in the dark
Even if we're just dancing in the dark

Hey, baby!

11 låtar som ska spelas på min begravning - #10

10. Nick Drake - Time Has Told Me

Allt blir bra när jag lyssnar på "Time has told me".
En liten liten stund blir a l l t bra.

Det är öppningslåten på Nick Drakes första skiva "Five leaves left".
Fem löv kvar. Och fem år senare dog han efter att ha överdoserat antidepressiv medicin.
Drake är en av de bästa låtskrivarna någonsin och hans texter är makalös poesi.
Och det vackra med den här låten är att den innehåller en sorg och ett vemod utan att för den skull bli bitter eller uppgiven.

Det finns en visdom i hans texter och det är svårt att greppa att Drake bara var 20 år gammal när han skrev den här låten. Och kanske var det visheten som tog hans liv.
Kanske visste han för mycket om livet.



Time has told me
You're a rare rare find
A troubled cure
For a troubled mind

And time has told me
Not to ask for more
Someday our ocean
Will find its shore

So I'll leave the ways that are making me be
What I really don't want to be
Leave the ways that are making me love
What I really don't want to love

Time has told me
You came down with the dawn
A soul with no footprint
A rose with no thorn
Your tears they tell me
There's really no way
Of ending your troubles
With things you can say

And time will tell you
To stay by my side
To keep on trying
'Til there's no more to hide
So leave the ways that are making me be
What you really don't want to be
Leave the ways that are making you love
What you really don't want to love

Time has told me
You're a rare rare find
A troubled cure
For a troubled mind

And time has told me
Not to ask for more
For someday our ocean
Will find its shore

fredag 5 juni 2009

Jag har sett BOSSEN

För första gången i mitt liv har jag nu alltså varit på en Bruce Springsteen-konsert. Det är stort.

Hade jävligt kul med tre gamla polare som jag inte träffat på länge och vi tänkte att det var en god idé att käka på Steakhouse innan konserten.
Vi bestämde oss för att sätta i oss det dyraste som fanns på menyn vilket innebar varsitt HALVT KILO RÅTT STYCKE KÖTT och jävlar vad gött det var!
Notan hamnade på 2400 riksdaler. Hehe.

Sedan begav vi oss mot stadion och det var regnigt och kallt och jävligt men vi tryckte oss ganska långt fram och när Bruce och E-Street Band drog igång Badlands så glömde man bort kylan kan jag säga. Men all öl och nämnd köttbit gjorde att jag en bit in i konserten drabbades av huvudvärk och illamående och efter Born To Run, sista låten innan extranumren, fick jag spurta bort till bajamajorna och spy. Ha ha.

Men sedan mådde jag prima och avnjöt extranumren lite längre bak. Och det var kul att se showen från lite längre avstånd, man fick lite bättre perspektiv på hur stort allt var och hur jävla mycket folk det var. Otroligt mäktigt.

Så trots förutsättningarna (dåligt väder och råa halvkilos köttbitar som inte vill stanna kvar i kroppen) är jag sjukt nöjd. Det var en helt otrolig show och det känns framför allt stort och viktigt att jag har sett The Boss. Det här kan vara hans sista Sverige-runda, sånt vet man aldrig, så även om upplevelsen hade sina brister så är själva grejen att jag jävlar i mig har sett Bruce skitstort för mig. VIKTIGT!



Några tankar:
1. Det är så härligt att se hur jävla roligt Bossen verkar ha på scenen. Passionen och glädjen han visar är helt underbar.
2. Det var väldigt gulligt när han lät en sjuårig liten flicka sjunga refrängen i Waiting On A Sunny Day. Hon kunde texten! Imponerande.
3. Big Man Clarence Clemmons är SÅ COOL!
4. Max Weinberg har fullt upp med The Tonight Show with Conan O'Brien så bakom trummorna satt sonen Jay Weinberg. Riktigt duktig var han. Men att han lirar hårdrock i vanliga fall avslöjade han med ett par dubbeltramp-fill. Bara 18 år! Imponerande. Han är nog rätt nöjd med sitt sommarjobb.
5. Jag hade gärna velat höra Thunder Road, The River och No Surrender.
6. Så fort Bruce kommer till Sverige igen tänker jag vara där. Jag vill uppleva det här igen.
7. Han hade kunnat hoppa över Wild Thing. Förstår överhuvudtaget inte varför han ska hålla på med covers. Rockhistoriens bästa låtar har han ju skrivit själv.
8. Nils Lofgren ser ut som en helt död version av Bruce Springsteen.
9. Det är mäktigt vilken uppenbarelse Bruce Springsteen är. Vilken pondus, kraft och självklar närvaro han har. VILKEN MAN HAN ÄR!
10. Det finns nog ingen annan artist i hela världen som är lika folklig som kreddig.

Kvällens höjdpunkter:













11 låtar som ska spelas på min begravning - #9

9. Bon Jovi - Always

När jag började skriva om den här låten blev det först helt otroligt mycket text och alldeles för privat och jag slogs av en tanke: Det här skulle ju kunna bli en bok. Woho!
Så härmed börjar jag skrivandet av min debutroman "11 låtar som ska spelas på min begravning". Ingen dålig titel heller, inte sant?

Men för att fatta mig någorlunda kort;
"Always" har funnits med mig sedan jag var 8-9 år.
Sedan dess har den vuxit in i min själ.
I solar plexus.
I platsen där alla nervtrådar i kroppen löper samman till en tänkbar smärtpunkt.
Jag skrev ett avskedsbrev en gång. Jag avslutade brevet med texten till den här låten.



This romeo is bleeding
But you can't see his blood
It's nothing but some feelings
That this old dog kicked up

It's been raining since you left me
Now I'm drowning in the flood
You see I've always been a fighter
But without you I give up

Now I can't sing a love song
Like the way it's meant to be
Well, I guess I'm not that good anymore
But baby, that's just me

And I will love you, baby
Always
And I'll be there forever and a day
Always

I'll be there till the stars don't shine
Till the heavens burst and
The words don't rhyme
And I know when I die, you'll be on my mind
And I'll love you
Always

Now your pictures that you left behind
Are just memories of a different life
Some that made us laugh, some that made us cry
One that made you have to say goodbye
What I'd give to run my fingers through your hair
To touch your lips, to hold you near
When you say your prayers try to understand
I've made mistakes, I'm just a man

When he holds you close, when he pulls you near
When he says the words you've been needing to hear
I'll wish I was him 'cause those words are mine
To say to you till the end of time

Yeah, I will love you baby
Always
And I'll be there forever and a day
Always

If you told me to cry for you
I could
If you told me to die for you
I would
Take a look at my face
There's no price I won't pay
To say these words to you

Well, there ain't no luck
In these loaded dice
But baby if you give me just one more try
We can pack up our old dreams
And our old lives
We'll find a place where the sun still shines

And I will love you, baby
Always
And I'll be there forever and a day
Always

I'll be there till the stars don't shine
Till the heavens burst and
The words don't rhyme
And I know when I die, you'll be on my mind
And I'll love you
Always

torsdag 4 juni 2009

onsdag 3 juni 2009

11 låtar som ska spelas på min begravning - #8

8. Rebekah del Río - Llorando

Känslan av att inte veta vad som är verklighet. Att resa in i sitt undermedvetna och vidröra en förnimmelse av att _INGENTING_ är vad det ser ut att vara.
Att.
Allt.
Är.
En.
Illusion.
En dröm.

Det är en av många känslor filmen Mulholland Drive, min absoluta favoritfilm, ger mig. Jag har sett den över 25 gånger och intermezzot på Club Silencio där Rebekah del Río sjunger "Llorando" är filmens nyckelscen och starkaste ögonblick i mina ögon. Jag behövde se filmen fem-sex gånger för att helt förstå den. Men man behöver inte förstå den. Den är ett konstverk. Och du behöver inte förstå ett konstverk för att älska det.

Rebekah del Río sjunger sin version av Roy Orbisons "Crying" med en sådan eld, passion och smärta att det är ofattbart. Och det är något mystiskt, abstrakt, övernaturligt med henne och hela filmen. Som att David Lynch använt sig att av ett stänk magi.

Jag ville först inte läsa Orbisons originaltext på engelska. Rebekah del Río's ord är så vackra och jag ville inte bli besviken på dem. Kanske skulle magin försvinna. Men jag kunde inte låta bli och jag blev inte besviken. Texten handlar om det väldigt speciella ögonblicket när man konfronteras med en gammal olycklig kärlek. En blick, en beröring, några ord och sedan är hon borta - igen. Och man är på samma ställe som den dagen man fick sitt hjärta krossat. Den förskräckliga känslan av att all tid, månader eller kanske år, av sorgearbete gått förlorad. Alltså - Olycklig kärlek och krossade drömmar - Mulholland Drives tema - och cirkeln sluts.

Den första videon är bara själva sångnumret och den andra är hela Club Silencio-scenen.






Yo estaba bien por un tiempo,
volviendo a sonreír
Luego anoche te vi
tu mano me tocó
y el saludo de tu voz
Y hablé muy bien de tu
sin saber que he estado
llorando por tu amor (x3)
Luego de tu adiós sentí todo mi dolor
Sola y llorando,
llorando (x3)
No es fácil de entender
que al verte otra vez
Yo seguiré llorando

Yo que pensé que te olvidé
pero es verdad es la verdad
que te quiero aún más,
mucho más que ayer
Dime tú qué puedo hacer
no me quieres ya
y siempre estaré
llorando por tu amor (x2)
Tu amor se llevó
todo mi corazon
y quedo llorando
llorando (x5)
por tu amor

Pony pony run run


måndag 1 juni 2009

11 låtar som ska spelas på min begravning - #7

7. Prince and The Revolution - Purple Rain

Det här är ytterligare en låt jag växt upp med. Så otroligt vacker är den. Jag vet inte om det finns en kärlekslåt som har en lika stark spirituell närvaro. Som att den är större än livet. Om jag var tvungen att bara välja en enda låt så är nog den här en av två kandidater. Men varför skulle jag behöva det? Det är ju MIN begravning vi snackar om. Jag väljer 300 låtar om jag vill.

Jag har lyssnat väldigt mycket på den här de senaste månaderna. Den ligger mig väldigt nära just nu av anledningar som jag inte tänker gå in på men texten och känslan låten förmedlar är ledmotivet till mitt liv just nu.

Historian Prince berättar i den här låten tror jag att ni förstår. Men det lila regnet då? Med "Purple Rain" tror jag att Prince, som alltid varit extremt troende, helt enkelt hänsyftar till himmelriket. Varför regnet just är lila har jag aldrig riktigt förstått men jag vet att det är Prince favoritfärg, att han ofta klär sig i lila och att han även har uppmuntrat sina fans att klä sig i lila på hans spelningar. Och efter lite google-arbete läser jag att det är sagt att lila är "the color of people seeking spiritual fullfillment". Jag läser också om att himmelriket ska ha sju nivåer med olika färger, där den högsta - där bara Gud befinner sig - är lila.

Han ville bara väl. Han ville ta henne till himlen.



I never meant 2 cause u any sorrow
I never meant 2 cause u any pain
I only wanted 2 one time see u laughing
I only wanted 2 see u laughing in the purple rain

Purple rain purple rain
Purple rain purple rain
Purple rain purple rain

I only wanted 2 see u bathing in the purple rain

I never wanted 2 be your weekend lover
I only wanted 2 be some kind of friend
Baby I could never steal u from another
Its such a shame our friendship had 2 end

Purple rain purple rain
Purple rain purple rain
Purple rain purple rain

I only wanted 2 see u underneath the purple rain

Honey I know, I know, I know times are changing
Its time we all reach out 4 something new
That means u 2
U say u want a leader
But u cant seem 2 make up your mind
I think u better close it
And let me guide u 2 the purple rain

Purple rain purple rain
Purple rain purple rain

If you know what Im singing about up here
Cmon raise your hand

Purple rain purple rain

I only want 2 see u, only want 2 see u
In the purple rain