2007 års 30 bästa skivor, tagning två - #7-9

7. Bruce Springsteen - Magic
The Boss is back! Senaste Magic är ingen Born To Run, The River eller Born In The USA men låtmaterialet är överraskande starkt. När Bruce och hans band gör saker tillsammans händer det något speciellt, och trots en lite halvsaggig produktion ryser jag under spår som Long Walk Home, Radio Nowhere och Last To Die.

8. Simian Mobile Disco - Attack Decay Sustain Release
Disconördarna i SMD ägde fullständigt skiten ur 2007. Deras fullängdsdebut är en hitparad och har en varm och distinkt ljudbild. Men I Believe och Hustler får ursäkta - 2007 års bästa electrodänga heter Sleep Deprivation och inleder Attack Decay Sustain Release.

9. Baroness - Red Album
Det surrar omkring otaliga mini-Mastodons världen över, framför allt i Georgia. Och från Savannah, Georgia kommer Baroness, vars debutplatta Red Album visar att de inte är någon blek karbonkopia av sina förebilder. Tilltaget som gör att Red Album i mina öron växer sig så stark är när bandet blandar in musikhistoria i sitt musikaliska kokkärl av innovation. Man hör 60-tal, Led Zeppelin, Black Sabbath och Iron Maiden.

Bruce Springsteen - Last To Die


Baroness - Wanderlust


Simian Mobile Disco - I Believe

Fuck more

KIND OF A BIG DEAL compilation volume 6

1. Justice - Planisphére Part 1
2. Machines Don't Care - How Y'all Like Me Now (Original Mix)
3. Busy P - To Protect And Entertain (Feat. Murs)
4. Coki Vs Chefal - Electro Bashment
5. Junkie XL - Fuck More (Feat. Lauren Rocket)
6. Lazee - Heartless
7. Mogg & Naudascher - Moon Unit Pt. 1
8. Ghetto - Sing For Me (Feat. Tamzin, Prod. By Rude Kid)
9. Uffie - Robot Oeuf
10. Hampenberg - Love In Siberia (Edit)
11. Rustie - Jagz The Smack
12. Splitloop - Party People
13. Plan B - End In The Streets
14. !!! - Heart Of Hearts
15. Playdoe - It's That Beat (Toxic Avenger Remix)
16. Swingfly - Singing That Melody

* * *

Hårt arbete, fashion och Freeform 5

Rätt körd efter en hård kväll i donkenköket. Jobbade över två timmar men vad gör man inte för donken-ess som Thilda, Klasén och Amelie!

En hel del dramatik på China Station i Haninge i fredags. Men en mycket trevlig kväll på det stora hela. Och vilken sjuhelsikes efterkartong hos undertecknad! Hehe.

* * *

Jag behöver massor av nya kläder. Har kikat omkring lite i CYBERSPACE och tänkte att jag kunde få lite feedback från er, tappra läsare, om vad jag borde satsa stålet på.

Vi börjar med den här jackan. Fashion eller inte fashion?

Den här tischan är väl bra fräsig. Eller? Inte fashion?

Jag behöver verkligen en ny höstjacka och jag funderar över den här och kanske i synnerhet den här. Fashion i mina ögon.

Springer på ytterligare två kadyngfräcka tee's. Här och här bor väl ändå fashion?

Hjälp mig nu fashionlovers, jag behöver vägledning! Tack till SBM-Mats för inspiration.

* * *

Upploppet närmar sig.. Snart ska 2007 års bästa skiva koras. Ärligt talat så har jag svårt att bestämma mig om ettan och tvåan. Älskar båda två något oerhört på helt olika sätt. Komplicerat. Ungefär som Daniel och Sandras relation i Skilda Världar. Komplicerad, vacker men samtidigt lite kinky ni vet.

* * *

Kind of a big deal presenterar: Matti Toivonen.










Den envise och rättframme Matti, 40, är son till finska invandrare och jobbar som byggarbetare. Han har varit gift med Karin i 19 år, men deras förhållande är inte så passionerat, i alla fall inte från Mattis sida. Det är istället vänskap och omsorg om barnen som är viktigast. Både han och Karin arbetar hårt för att få ekonomin att gå ihop, och Matti är lite tungsint och otålig till sin läggning. Tillsammans har de Stina och Mikael. Daniel är Mattis son från förhållandet
med Rebecka. Karin träffade Matti när han var som mest nere. Han hade blivit övergiven av sin stora kärlek, fråntagen ett av sina barn och tvingad att avbryta sina ingenjörsstudier. Matti har ett bra förhållande till både Stina och Mikael, medan hans relation till Daniel är mer komplicerad. Matti försöker älska sin son, men vissa egenskaper hos Daniel som påminner honom om Rebecka, hindrar honom från det. Detta har han konstant dåligt samvete för.

* * *

Den här klassikern kör vi idag.



* * *

Då säger vi godnatt då.

2007 års 30 bästa skivor, tagning två - #10-12

10. High On Fire - Death Is This Communion

Tung, rå och kraftig hårdrock med ett visst psykedeliskt inslag är vad Oakland-trion High On Fire bjussar på. Death Is This Communion är en pålitlig dos metal som både krossar och svänger.

11. Battles - Mirrored
Jag, som faktiskt är en vän av att placera saker i fack, kan omöjligen avgöra vad Battles egentligen spelar för slags musik. Men vi kan slå fast att det inte låter som något annat. Mirrored tilltalar mig på flera plan, men framför allt är det en skiva som doftar förnyelse och är gjord av fyra musikaliskt skarpa hjärnor. En av årets rockplattor.

12. Dizzee Rascal - Maths + English
Dylan Mills aka Dizze Rascal's tredje platta är jävligt fet rakt igenom och Wiley-dissen Pussyole var en av 2007 års bästa låtar.

Dizzee Rascal - Flex


Battles - Atlas


High On Fire - Rumors Of War

2007 års 30 bästa skivor, tagning två - #13-15

13. of Montreal - Hissing Fauna, Are You The Destroyer?

Det vackra, speciella och lite manodepressiva med of Montreal är kontrasten mellan den teatrala, roliga, melidösa popmusiken och de självrannsakande, lynniga och ångestfyllda texterna. En känslostorm utöver det vanliga såväl musikaliskt som själsligt.

14. Gui Boratto - Chromophobia

Brassen Gui Boratto producerade 2007 års bästa techno i och med sin fullängdsdebut Chromophobia. Knivskarp produktion, vackra melodier, underbara små ljud överallt och utmanande rytmik.

15. Deerhoof - Friend Opportunity

San Fransisco-trion Deerhoof har lyckats svarva till en riktig underhållande skiva fylld av allt mellan himmel och jord. Musiken är starkt influerad av 60- och 70-tal och särskilt gammal progg (jag tänker framför allt på tidiga King Crimson). Experimentlustan är stor och sångerskan Satoma Matzusakis karisma och fina röst bidrar starkt till bandets personliga särprägel.

of Montreal - Heimdalsgate Like A Promethean Curse

Deerhoof - The Perfect Me

2007 års 30 bästa skivor, tagning två - #16-18

16. Maps - We Can Create
To The Sky är en bedårande liten skapelse och höjdpunkten på en något underskattad skiva som växer för varje lyssning. Sorteras in under drömsk shoegaze-electronica.













17. Hellish Crossfire - Slaves Of The Burning Pentagram
Tyska Hellish Crossfire's genområa debutplatta bjuder på satanisk thrash/death metal i samma anda som Iron Angel (obviously), Possessed och tidiga Death. Lyckas med konststycket att låta mer old school än banden de inspirerats av.













18. Burial - Untrue
"Reviews has likened his sounds to the echoes of long-ago raves in burnt out warehouses, to ghostly transmissions from dead pirate stations and alien angels singing above empty streets". Kunde inte sagt det bättre själv. Dubstep-producenten Burial's andra album är beckmörk, vacker och gåtfull.













Burial - Archangel


Maps - To The Sky

Definiering av min person

10 saker som gör att jag är jag.

1. Jag drabbas av lätt panik eller mår åtminstone dåligt en stund när jag hör en bra låt, som jag inte vet vad det är, och inte genast har möjlighet att kolla upp.

2. När jag ser en kändis anser jag att jag åstadkommit något.

3. Jag vet inte vad kläder heter.

4. Jag föredrar att ha snygga kompisar. Men det är inget måste, såklart. Det vore fel. Borde kanske inte ha tagit med den här punkten.

5. Jag har gråtit två gånger under de senaste åren, båda rätt nyligen. Ena gången var när jag läste recensioner av Bossens sista Sverige-spelning, som jag inte var på. Andra gången var när Jim och Pam blir ihop i amerikanska The Office.

6. Jag tycker inte om att folk har roligt när inte jag är med.

7. Ofta när det ringer hinner det sluta ringa medan jag funderar på om jag ska svara eller inte.

8. När jag har ångest säger jag RYCK UPP DIG till mig själv. Det fungerar nästan varje gång.

9. Jag har en dålig ovana att maila kändisar.

10. De enda gångerna jag känner mig värdefull är när jag får någon att skratta.

2007 års 30 bästa skivor, tagning två - #19-21

19. Watain - Sworn To The Dark
Uppsalas stoltheter är true per definition och Sworn To The Dark är black metal i absolut världsklass. 2007 års bästa svenska album. Believe the hype!













20. Calvin Harris - I Created Disco
Singlarna Accepteble In The 80's och Merrymaking gav höga förväntningar. Vågade man hoppas på en ny Mylo? Inte riktigt, I Created Disco har sina låtmässiga dalar, men är likväl 2007 års partyplatta nummer ett.













21. Black Lips - Good Bad Not Evil
Black Lips är fem odågor från Atlanta som är kända för ett stenhårt turnérande och sina obscena liveshower som har kunnat innehålla fyrverkerier, nakenhet och urinering. Deras senaste platta Good Bad Not Evil är en lysande uppvisning i hur man tar sig an världens coolaste musikgenre; Garage.













Calvin Harris - Colours


Black Lips - Katrina

2007 års 30 bästa skivor - tagning två. #22-24

22. Roll Deep - Rules & Regulations
Wiley och hans följeslagare i Roll Deep radar upp hit efter hit. En massiv skiva och ett aktningsvärt grimealster. Flame Grilled Whopper, Badman, Do This Thing, Celebrate & Something New är några av plattans höjdpunkter.













23. Kongh - Counting Heartbeats
Ett vansinnigt imponerande debutskiva av slömanglarna från Småland. En av 2007 års två bästa svenska metalplattor. Neurosis och Mastodon stavas några av bandets inspirationskällor.













24. Digitalism - Idealism
Tyska Digitalisms debutplatta rör sig i gränslandet mellan techno-house och new rave och har ett hårt men poppigt sound som går hem hos såväl inbitna clubbers som hos den mer sansade indiepopparen. Tungt, kreativt och dansvänligt!














Roll Deep - Celebrate




Digitalism - Idealistic

2007 års 30 bästa skivor - tagning två. #25-27

25. Feist - The Reminder
Med sin vackra sårade röst och ett par bedårande spår lyckas Leslie Feist höja en lite överskattad skiva till 25:e plats.













26. Familjen - Det Snurrar I Min Skalle
Titellåten är fenomenal precis som hela idén med technopop på skånska, men känns inte det här redan jävligt..2007? Äh, skitbra är det i vilket fall.













27. Brick & Lace - Love Is Wicked
En av förra årets mest underskattade! Visserligen innehåller skivan ett par mindre lyckade R&B-utflykter men sexiga dancehalldängor som Love Is Wicked, Never Never och Get That Clear är enormt bra.













Brick & Lace - Love Is Wicked

2007 års 30 bästa skivor - tagning två. #28-30

28. Deerhunter - Cryptograms
Hypnotiska ljudlandskap förenas med stökig shoegaze-punk. För tankarna till storheter som Velvet Underground, My Bloody Valentine, Sonic Youth och Electric Prunes.













29. Primordial - To The Nameless Dead
Primordial handlar om myter, historia och martyrdom och deras musik för tankarna till ruskväder och karga vinterlandskap. Fantastiskt pretentiöst men lika fantastiskt vackert.













30. Darkthrone - F.O.A.D.
Vi som hyste obehärskad åtrå inför The Cult Is Alive blir inte besvikna av uppföljaren.













* * *
Deerhunter - Strange Lights

Kan bli en bra dag

För länge länge sedan, i en annan värld och en annan tid, påbörjade jag en lista över 2007 års 30 bästa skivsläpp. Jag kom till #26. Orsaken till listans abrupta slut berodde dels på att jag hela tiden hittade nya bättre skivor och dels för att jag i allmänhet har svårt för att avsluta påbörjade projekt.

Men för att stilla er nyfikenhet kommer jag i ett antal inlägg framöver publicera en ny uppdaterad lista över mina favoriter från det ganska makalösa skivåret 2007. Notera att den gamla listan är alltså inte längre aktuell.

2008 års lista kommer för övrigt bli en riktig rysare. Jävlar vad mycket bra musik det kommit ut i år.

* * *

Dagens preliminära hålltider:

10:00, Tvätta
13:00, Äta pizza & se på Gökboet
16:00, Lyssna på ny musik
18:00, Umgås med från jobbet hemkommen flickvän
20:45, Inter - Panathinaikos

* * *

Spurs åkte på stryk av Aston Villa igår och ligger eter fyra omgångar SIST i Premier League. EM-succén Roman Pavlytjenko var en riktig besvikelse. Jag tror aldrig att han gör mer än 10 mål i år, han kändes iskall. Unge Gareth Bale är jag emellertid riktigt förtjust i. Företagsam och drivande spelare med fina offensiva kvalitéer som var ordinare i Southampton som 16-åring. Upp med killen på mittfältet!

i Aston villa var Ashley Young och Martin Laursen mest framträdande. Men jag tror inte på en topp-placering för Birminghamlaget.

Jag tippade aldrig Premier League inför säsongen men som det känns just nu blir jag inte förvånad om topp 5 ser ut såhär efter 38 omgångar:

1.Chelsea
2.Liverpool
3.Man U
4.Arsenal
5.Man C

* * *

Bayern München vinner Champions League!

* * *

Morgonens innelista:

1.Singing That Melody med Swingfly
2.Alexandra Dahlström
3.Lil' Wayne

Morgonens utelista:

1.Papa Dee
2.Ken Ring
3."The New Facebook"

Later folks!

Rave is king

KIND OF A BIG DEAL compilation volumes är alltså en samlingsskiva som sätts ihop ungefär en gång i månaden av undertecknad. Meningen med KIND OF A BIG DEAL compilation volumes är någonstans att skapa en dynamisk partyplatta men samtidigt ringa in god smak inom allt vad elektronisk musik har att erbjuda. Eller som Style by Mats-Mats hade anfört saken; KIND OF A BIG DEAL compilation volumes är fashion.

KIND OF A BIG DEAL compilation volumes kärna utgörs framför allt av ny musik inom electro, grime och dubstep. Men även lite äldre hits kan dyka upp och när det kommer till genrer så finns det även plats för techno, house, new rave, electropop, hiphop och närliggande konstgrenar.

KIND OF A BIG DEAL compilation volumes går med mycket stor sannolikhet inte att få tag på ute i handeln men om någon skulle vara intresserad av detta enastående potpurri av toner så är det bara att skriva en kommentar så ska vi nog kunna ordna det hela.

* * *

KIND OF A BIG DEAL compilation volume V:

1. Dyed Soundorom - Question
2. 80kidz - Television Talk
3. Lil' Wayne - Lollipop (LAZRtag Remix)
4. Clark - Volcan Veins
5. Kano - Hustler
6. Late Of The Pier - The Bears Are Coming
7. Joker - Hollybrook Park
8. Lindstrøm - Grand Ideas
9. Adam Tensta - Dopeboy (Neon Blak GT Edit)
10. Fukkk Offf - Rave Is King
11. Semothy Jones - Large Hadron Collider
12. Hadouken! - Crank It Up
13. Recloose - The Sanctuary
14. Rihanna - Disturbia (Craig C & Nique's Master Radio Mix)
15. The Bloody Beetroots - Detroit

* * *
Hadouken! - Crank it up



* * *
Kano - Hustler

If you can dream it, you can live it

Den här mannen fyller 30 år idag.










Det finns överhuvudtaget ingen logik i det.

* * *

I gårdagens Idol avslöjade Andreas Carlsson att han skrivit Westlife-låten "Soledad".

Varför säger man en sån sak? Och vad kommer han komma med för mörka hemligheter i nästa avsnitt? Att han har en slida? Att han fick kondylom i och med en sexorgie med Enrique och Julio Iglesias? Att han onanerar till bilder på Meryl Streep? Att han inte har någon hjärna?

Andreas lever efter mottot "If you can dream it, you can live it".

12 skämslåtar - #1

1. Robbie Williams - Feel

"Feel" kom under en period när jag inte mådde speciellt bra (bubu) och det var flera saker med den låten som gjorde väldigt starkt intryck på mig. Först och främst identifierade jag mig väldigt mycket med texten och det kan jag i viss mån göra än idag. Varje textrad stämmer så otroligt bra in med hur jag mådde och kände just då. Textrader som "I sit and talk to God and he just laughs at my plans, my head speaks a language I don't understand" och "I just wanna feel real love, feel the home that I live in, 'cause I got too much life running through my veins going to waste" innebar en lindrande effekt för mig då.

Med tanke på mitt något komplicerade förhållande till den här låten (jag älskar den) är det är svårt för mig att avgöra huruvida det faktiskt är en bra låt eller inte. Men troligtvis är det inte det. Men pianot är väl fint? Eller? Jag har ingen som helst aning. Hur det än må vara så är "Feel" min skämslåt nummer ett, och det är inte för att den nödvändigtvis är en hemsk och jättepinsam låt, utan det beror snarare på kombinationen av påtaglig skämsfaktor och min egen uppfattning av den. Jag tycker helt enkelt att den är alldeles FÖR bra.

Och det faktum att något så banalt som en Robbie Williams-låt faktiskt betytt någonting för mig garanterar ju i princip en förstaplats på den här listan.



Mitt betyg: 10.0, Skämsfaktor: 8.0, Total poäng: 18.0

12 skämslåtar - #2

2. Savage Garden - Truly Madly Deeply

Den här sötsliskiga geggan kom när jag gick i sjuan och jag föraktade skiten. Man kan väl säga att den var 1997 års "Apologize". Alla var fullständigt tokiga i den. Det märkliga är att när jag hör den idag så känner jag en slags varm nostalgisk känsla, vilket INTE är helt OK, men förmodligen för att jag förknippar den så starkt med högstadiet som var en väldigt rolig tid.

Se videon här.

Mitt betyg: 7.5, Skämsfaktor: 10.0, Total poäng: 17.5

12 skämslåtar - #3

3. Bon Jovi - Always

Den här låten har varit en favorit i snart 15 år, sedan jag hörde den första gången i 9-årsåldern. Den bästa powerballaden som någonsin gjorts. Kanske till och med den bästa låten, alla kategorier, som någonsin gjorts. Sorry, nästbästa. Glömde "No Limit" med 2 Unlimited.



Mitt betyg: 10.0, Skämsfaktor: 7.0, Total poäng: 17.0

12 skämslåtar - #4

4. Ola - Natalie

Daniel Lindström, Darin, EMD, Marie Picasso, det där piercade emot som slaktade Aguilera's Beautiful. Listan över alla hemskheter som Idol-programmen alstrat är oändlig. Men Ola är ett av få undantag. En sweet dude. Och människan som ligger bakom Natalie (no offence Ola, men jag utgår från att det inte är du) borde omgående geniförklaras. Musiken låter som Daft Punk och den 80-tals-osande refrängen är som skräddarsydd för mina 80-tals-dyrkande öron. DO YOU FEEL, LIKE I FEEL??!! NATALIE???!!! NATALIE???!!!??!!



Mitt betyg: 7.5, Skämsfaktor: 9.5, Total poäng: 17.0

12 skämslåtar - #5, #6

6. Tiffany - I Think We're Alone Now

Året var 1987 när Tiffany, 16 år gammal, slog igenom över en natt med "I think we're alone now". En av mina absoluta 80-tals-favoriter. Det speciella med den här låten är hur refrängen i all sin anspråkslöshet utför storverk. Kolla in Girls Aloud's cover på låten från 2006. Överraskande bra.





Mitt betyg: 8.5, Skämsfaktor: 7.0, Totalt betyg: 15.5


5. Bryan Adams - Summer Of 69

Jag har haft den här låten som ringsignal i ungefär två år. Olidligt underskattad. Lika stolt som Kanada säkert är över all sin indiepop ska de vara över Bryan Adams. "Everything I Do" och "Heaven" är andra favoriter. "Med en annan text hade det här lika gärna kunnat vara Springsteen" sa Fredrik Wikingsson och det ligger mycket sanning i det.



Mitt betyg: 9.0, Skämsfaktor: 7.5, Totalt betyg: 16.5

12 skämslåtar - #7, #8

8. James Blunt - You're Beautiful



Sanslöst vacker. Refrängen är som ett litet trollerinummer. Jag tror inte att jag ska gå på den men nog fan åker jag dit varje gång. Helt omöjlig att värja sig mot. Tänk om James Blunt (eller James Blount som han egentligen heter) bara hade gjort den här låten. Och sedan gjort en Heath Ledger. Då hade han blivit ihågkommen som något helt annat än den överskattade, talanglöse hobbypoet han nu avslöjat sig som genom att spela en massa jävla DYNGA.

Mitt betyg: 8.0, Skämsfaktor: 7.0, Totalt betyg: 15.0

7. Backstreet Boys - We've Got It Going On



När den här kom gick jag i mellanstadiet och som jag minns det, även om det är svårt att föreställa sig, var BSB vid den här tidpunkten lika populära hos killar som hos tjejer. Den här låten tyckte ju alla var cool liksom. Det var den och det är den jävlar i mig fortfarande. Och håll käften om Brian eller Nick, Det är A.J. som är bäst! Skrönan säger för övrigt att Kevin numera spelar fotboll under pseudonym i Chelsea.

Mitt betyg: 7.0, Skämsfaktor: 8.5, Totalt betyg: 15.5.

12 skämslåtar - #9, #10

10. The Ark - Let Your Body Decide



Jag gick första året på gymnasiet och det här var det första jag hörde med The Ark. Om jag inte är helt fel ute så vill jag minnas att det här var deras första singel, och inte "It takes a fool to remain sane". Jag gillade även Echo Chamber när det begav sig, men i och med varje nytt släpp från The Ark sedan dess har jag utvecklat en allt starkare avsky gentemot bandet, en avsky som antagligen kulminerade i och med "The Worrying Kind". Men "Let Your Body Decide" kommer jag aldrig avsky, tvärtom. Ola Salos distinkta falsett på ordet BODY i refrängen är halva låten, och textraden "Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow" är ju nånstans jävligt insiktsfullt.

Mitt betyg: 7.0, Skämsfaktor: 7.0, Total poäng: 14.0


9. Sabrina Salerno - Boys (Summertime Love)



Haha, det här är SÅ tacky och SÅ bra. Extra plus för bryggan till refrängen och ett par nipslips. En fotbollskoppling för initierade läsare; Sabrina Salerno föddes i samma Italienska stad vars fotbollslag bland annat omfattar spelare som Raffaele Palladino, Diego Milito och Domenico Criscito. Vilken stad tänker jag på?

Mitt betyg: 6.5, Skämsfaktor: 7,5, Total poäng: 14.0

12 skämslåtar - #11, #12

12. ATC - Around the world (La La La La La)



Världens näst bästa låt i kategorin låtar som heter "Around The World". Den här låten kämpade jag ner från typ napster på vårt gamla modem samma dag som jag hörde den första gången, någon gång runt millenieskiftet. Under alla förhållanden gillade jag den då och jag gillar den nu. Kanske den sämsta eurodance-låten som jag tycker är skitbra. Bara en sån här sak: ATC står för A Touch Of Class. Tyskar, förstås.

11. Toto - Hold The Line



AOR at it's very best.

12 skämslåtar, introduktion

Sällan eller aldrig skäms jag för att jag gillar en låt eller artist. Att dyrka något som alla andra avskyr är ju snarare coolt än skämmigt. Så att sätta ihop en lista över 12 skämslåtar var betydligt tuffare än jag trodde.

Vad är då min definition av en skämslåt? Jag vet inte riktigt. För numera känns det som att allting som man BÖR hålla sig borta ifrån blir helrätt bara på grund av just det faktum att det allmänt sett inte är bra grejer. Däremot att ha en lista med till exempel My Chemical Romance, Tomas Ledin eller Mika vore ju verkligen modigt och extremt skämmigt, men problemet där är ju att dessa artister verkligen ÄR genuin skit och inget man lyssnar på ens i hemlighet.

Så därför har jag valt att försöka hitta en balans mellan låtens pinsamhetsfaktor och hur bra jag faktiskt tycker att den är, och för att få en rättvis placering tänker jag ge varje låt två betyg mellan 0.0 och 10.0. Alltså: mitt eget betyg på låten och i vilken grad den faktiskt är en skämslåt.

Kriterierna för de låtarna jag valt ut till min lista är följande: 1. Jag måste tycka att låtarna är bra, och 2. De får inte vara helt OK att tycka att låtarna är bra.

Let's do this.