Sex, Death

Det finns inget övernaturligt. Det säger sig självt. Något som ICKE är naturligt. Det som inte KAN existera existerar rimligtvis inte heller. Alexander Bard existerar. Professor Kalkyl gör det inte. Sådant vet vi. Eller säg att ingenting EGENTLIGEN existerar, isåfall existerar ju inte heller Alexander Bard. Förhoppningsvis.

Men sedan finns det saker ingen med fullständig säkerhet kan säga. Säg att vetenskapsmän och forskare vet 0,01% av allting som finns att veta om universum. Vad kan man i ett sånt läge förlita sig på? Vad ska vi tro på? Om allting är SÅ ovisst, finns det isåfall till och med en liten liten möjlighet att Professor Kalkyl faktiskt existerar?

Nej.

Uppdiktade figurer finns inte på riktigt. Men det finns så många irrationella företeelser runt omkring oss som är vedertagen sanning. Abstrakta saker. Som etik och moral, pinsamma tystander, dålig stämning och Oprah Winfrey. Finns dem bara för att vi tror att vi upplever dem?

Och kärleken. Finns kärleken? Jag kan välja att tro på kärleken. Men till vilken nytta? Jag kan välja att tro på Gud. Men till vilken nytta?

Nej, jag kan inte tro på kärleken, jag kan inte tro på godheten, jag kan inte tro på Gud, jag kan inte tro på politiska system, jag kan inte tro på vetenskapen. Det är gagnlöst.

Jag tror på två saker. Jag tror på sex. Och döden.

Men jag älskar kärleken. Jag älskar livet. Jag älskar att hoppas. Jag älskar att älska, ta mig fan. Men det är spöken vi talar om. Spöken som i all sin prakt är fullständigt opålitliga och diaboliskt oberäkneliga. Om de ens existerar.

Och spöken KAN existera. Spöken kan INTE likställas med Professor Kalkyl. Jag är öppen för fenomenet spöken. MEN det finns inget övernaturligt. Om spöken finns så är de alltså inte övernaturliga. Men jag kan inte tro på något jag inte har en aning om.

Men jag har sett döden. Och jag har haft sex. Två jävligt verkliga företeelser.