Jag drömmer om en kvinna med självdistans och tydliga käkben.
Jag drömmer om en kvinna.
Med självdistans.
Och tydliga käkben.
Det är allt jag kräver av dig.
Självdistans.
Tydliga käkben.
Och att jag får killa dig i håret.
Jag saknar någon att killa i håret.
Jag saknar någon att försvara.
Jag saknar någon att leva för.
Jag saknar någon alltid finnas för.
Jag saknar någon att döda för.
Jag behöver inte få så mycket tillbaka.
Bara jag får killa dig i håret.
Jag drömmer om en kvinna med självdistans och tydliga käkben.
Jag drömmer om dig.
Du kanske var den första.
Du kanske blir den sista.
Du kanske inte finns.
Du kanske är Gud.
Du kanske är från en annan galax eller från en annan värld eller kanske är du Luke Skywalker.
Du citerade Depeche Mode en gång.
Words are very unnecessary. They can only do harm.
Tiden förstör allt men tiden är vacker.
Men tiden är i all sin understundom graciösa jävla elegans en förbannat opåltlig liten lögnare.
Tiden har ingen självdistans.
Tiden har inga tydliga käkben.
Men tiden är vacker.
Den skapar.
Den raserar.
Den lovar.
Den ljuger.
Men den låter oss vara lyckliga en liten liten liten stund ibland.
Våren är skör, hoppfull och impulsiv.
Som jag.
Och evigheten är en lång tid.
Speciellt mot slutet.
Och rymden är oändlig.
Märkligt.
Luke Skywalker kanske finns där ute.
Du kanske finns där ute.
I en annan tid.
I en tid som inte förstör allt.
I en tid med självdistans.
Och tydliga käkben.
God morgon hörrni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar