Jag hade ett ganska bra flyt i fingrarna när jag var GANSKA sjuk men sedan blev jag OBEGRIPLIGT sjuk, sängliggande och oförmögen att få ner mina mycket kreativa, och för all del sinnessjuka, feberdrömmar i text. Kanske bra.
Men idag känner jag för första gången att jag är på bättringsvägen och efter ett besök hos DOKTOR HUNK (tänk er en korsning mellan en välhängd sorgsen italienare och Martin Soneby) kan man nu konstatera att jag ej har lunginflammation.
En grej bara. När man betalar 140 bananer för att få veta om man har lunginflammation och två minuter senare får veta att man inte har det, känns det inte då lite, bara lite, som att man kastade de där 140 kronorna i sjön? Som att man hade kunnat göra någonting bättre för dem? Om jag hade haft lunginflammation hade det ju varit 140 mycket välspenderade och informativa bananer. Men jag fär väl säga att jag i och för sig är glad över att jag inte har lunginflammation även om det ändå finns ett visst spänningsmoment i att ha en sjukdom som folk dog av för inte allt för längesedan. Det hade kännts lite rock.
* * *
Idag listar vi fem svenska genier!
(VÄNLIGEN TITTA PÅ MEDFÖLJANDE YOUTUBE-KLIPP OCH NOTERA AGGRESSIVITETEN I MINA VERSALER SOM UNDERSTRYKER DETTA)
1. Lasse Lindroth
2. Peter Wahlbeck
3. Gösta Ekman
4. Jonas Inde
5. Henrik Schyffert
* * *
Jag minns än idag den fantastiska arbetsdagen när Simon kom till jobbet och klagade över smärtor i röven varpå Per kom till jobbet samma dag och klagade över smärtor i penis och jag minns ännu tydligare hur varken Simon eller Per såg lustigheten i sammanträffandet. Vi skrattade och skrattade och skrattade. Och skrattade och skrattade och skrattade och skrattade.
Åh, lyckträffen. Vackra öde. Sent glömmer jag den dagen.
* * *
En japan. I Malmö. Utklädd till ananas. Fick spö. Läs mer.
* * *
Vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar