Jag håller på att göra om mitt liv så därför kommer min blogg att vila lite ett tag framöver. Kanske några månader, kanske ett år. Jag kommer inte sluta blogga helt - listan över förra årets skivor kommer givetvis slutföras. Och när ni minst anar det kanske jag lägger upp en bild, en låt, några textrader eller kanske till och med recenserar lite utseenden (jag menar, vi kan alla komma överens om att det finns utseenden där ute som är i stort behov av utvärdering och betygsättning - Ta bara en sån som Ellie Kemper, eller för all del Rachel McAdams). Så det kommer se ut ungefär som det gjort den senaste månaden, sporadiska uppdateringar, ingenting regelbundet, förutom listan. Fortsätt gärna titta in då och då!
Förändring.
Bitterljuv,
kaotisk,
oundviklig förändring.
Det är vad som sker just nu och det tar energi men jag är förberedd. Jag behöver följa mitt hjärta för att må bra. Jag behöver sätta elegansen i effektivitetens tjänst. Jag är en full indian.
Jag behöver sitta halv fyra på morgonen och se en dålig Peter Sellers-komedi från sent 60-tal (The Party exempelvis), ta ett glas vin, sjunga Day Man och frossa i kassa ordvitsar. Jag behöver vara med människor jag tycker om, som får mig att skratta, som får mig att vilja lämna allt bakom mig och bara titta framåt. Jag behöver skratta mig tårögd när Saul säger "Pandora can't go back into the box - he only comes out!" i Pineapple Express, jag behöver drömma mig bort till sydeuropa med jj och Air France, jag behöver en besatthet, jag behöver intensiv naken jävla passion och jag behöver ställa mig utanför min kropp - inte gå djupare in i den.
Åh, jag blir tokig.
Det är skönt.
Jag är besatt.
Igen.
Det är skönt.
Jag behöver något att återvända till, något att kretsa runt.
Jag behöver något att leva för, att döda för.
Jag behöver något. Vadsomhelst, ge mig vadsomhelst, jag vill ha vadsomhelst. Allt som jag aldrig fått. Jag vill ha mer, mer av allt.
MER
AV
ALLT
Åh, jag blir tokig.
Det är skönt.
Jag vill skriva ett brev till dig.
Men jag kan inte.
Det är skönt.
Så mycket jag vill säga, så mycket jag vill fråga.
Men jag kan inte får inte bör inte.
kan inte
får inte
BÖR INTE
Jag bör inte säga något och jag bör inte fråga något.
Jag tycker om en tjej som jobbar på Statoil.
Hon är söt och pratar alltid med mig en stund trots att folk köar bakom mig.
Jag har inga pengar.
Men snart har jag pengar.
Men jag undrar om ett liv med pengar är hälften som ljuvligt som d r ö m m e n om ett liv med pengar.
Det undrar jag.
2000-talet gick väldigt snabbt.
De tre sista åren var bäst. De var de tre första åren på en evolution.
Kärlek, pengar, musik, bok, nytt jobb, nya äventyr, nya utmaningar och - inte minst - ny frisyr.
Så skall det bli.
Jag vill bli en människa som förflyttar berg, en dag i taget.
Jag vill förstå vad uppoffring verkligen innebär.
Jag vill spy ut giftet. Självbelåtenheten.
Jag vill men tänk om jag inte kan.
Jag tänker resa långt bort.
På en regnbågsfärgad våg.
Jag behöver ta vara på det här tillfället.
Lite som en dröm.
Nej, bättre.
Tiden förstör allt. Tiden bygger upp nytt. Allting har redan hänt.
Det känns i själen att det blir höst nu. Den blir lite mörkare.
Och det finns mycket mer att säga men det sparar vi så länge.
Jag älskar er.
Hej då!
1 kommentar:
I en bok jag läste var den självbiografiska huvudpersonen rädd för att inte kunna men ännu räddare för att KUNNA. För om det faktiskt är så att man KAN, att man har den potentialen, då måste man göra något av det, och det är kanske mycket läskigare än att inte kunna alls. Fan vad djupt det blev, men så är det!
Skicka en kommentar