Jag såg Rex The Dog på Arvikafestivalen 2008. Jag dansade hela natten, tills solen gick upp. Jag var temporärt sorglös, vild och asfull. Jag har svårt att avgöra om det är den bästa klubbspelningen jag varit på, men den var tveklöst en av de roligaste. Rex The Dogs musik är sådan - euforiframkallande (om ett sådant ord finns). Och den coola hundens debutalbum är precis vad man förväntar sig - Ösig, upplyftande, 80-tals-hyllande electrohouse med raka, enkla, underbara melodier, sköna retrovibbar och givetvis har vi här årets partyplatta. Problemet, som gör att skivan missar en plats på topp 20, är att man redan hört de mesta förut, i och med att de flesta låtarna redan är släppta som singlar - men det är å andra sidan inte fel att ha låtarna samlade på en och samma platta och dessutom är de nya låtarna små mästerstycken allihopa.
Mina tre favoritspår från "The Rex The Dog Show": I Can See You, Can You See Me? Maximize 2008 Bubblicious
Det här är en skiva som konstigt nog har fått galet lite uppmärksamhet. Jag tycker att den är helt underbar! Fransk dramatisk, sexig electropop som doftar new wave, Italo-disco, The Doors, Interpol, LCD Soundsystem, Joy Division och Depeche Mode. Sångaren Nicolas Ker besitter en elegant Jim Morrison-karisma och är briljant. Välklädd nonchalant fransk dekadens!
Gipsy Kings, vevande hypnosförsättande kraut ála Can och smäktande Lindstrøm-rymdresor. Den Göteborska duon Studio skapar storstilade, organiska musikstycken som tar dig bort från allt vad tvättider, jobb och höstmörker heter och tar dig istället till medelhavet, till soldränkta sandstränder och beachpartyn till solen går upp. Duons förra skiva - Yearbook 1 - var en samling med egna låtar och satte Studio på kartan som en av de allra bästa och mest innovativa utövarna inom den härliga Balearic-våg som tagit fart under andra hälften av 2000-talet. På denna uppföljare, likt Terminator 2 en mycket värdig sådan, tolkar bandet andra artisters låtar - och tolkningarna är utan undantag bättre än originalen, vilket är extra tydligt i bandets helt fantastiska version av Kylie Minogues "2 Hearts" - ytterligare en utmanare om titeln årets låt.
Mina tre favoritspår från "Yearbook 2": 2 Hearts Brown Piano Room Without A Key
"Hey You" blev soundtracket till min semester. Allt som oftast var det den här lilla älsklingen till låt jag hade i öronen när jag låg på stranden i somras. Den underbara videon höjer låten ytterligare ett par snäpp och något säger mig att jag kommer återkomma till den här många somrar framöver.
4. Florence Valentin - Spring Ricco
En helt grym text som jag pratat lite om tidigare i bloggen. Florence Valentin har fått in kött och känsla och budskap i sina berättelser utan att ställa sig ovanför det de berättar om. Låten är en pampig Dexys Midnight Runners-minnande pophit och är bandets egen "Like a Rolling Stone" på en platta som gör Florence Valentin till Sveriges bästa band. Ja, efter Silverbullit då förstås.
3. Cass McCombs - You Saved My Life
Det är som att Cass viskar låttiteln som om han inte riktigt vågar säga orden rakt ut. Han får inte, vågar inte, bör inte. Men han känner så och kan inte låta bli. Och det är precis de orden och precis den känslan som jag identifierar mig så starkt med med. Det finns så mycket längtan och ambivalens i den här låten och fan vad vacker den är.
2. [ingenting] - Halleluja!
Märkliga saker har hänt mig i anknytning till den här låten - en låt som bara växer och växer och växer. Det är som att Håkan Hellström och Muse skrivit låten tillsammans en sen natt efter att ha lyssnat några gånger för mycket på Kents första platta - för att sedan låta den spelas in av E-Street Band med [ingenting]s egen lysande, sällsynt unika, Christopher Sander på sång. Och så till det riktigt stora - t e x t e n. Den är HELT PERFEKT. Kalla den andlig, spirituell, religiös eller vad du vill. Men den sätter fingret på så många, för all dell enkla, men episka sanningar. En _MAGNIFIK_ svensk popsång och ingen text har gjort starkare intryck på mig än den här på väldigt väldigt länge. Ett anthem.
Det jag får ska jag ge tillbaka Allting jag äger ska jag försaka Det krävs ingenting för att känna sig fri Man måste vara fattig för att vara rik Allting jag lärt mig ska jag glömma bort Det jag ser kommer jag glömma bort Man måste va en idiot för att kalla sig klok Man måste vara liten för att vara stor
Halleluja!
Varje steg är ett steg tillbaka Varje ord är en hopplös dröm Man måste tiga för att vara sann Men man måste tala för att ha en chans Allting du har lärt dig ska du glömma bort Det du ser kommer du glömma bort Du måste va en idiot om du kallar dig klok Du måste vara liten för att vara stor
Halleluja!
Och när jag slutar tänka börjar jag förstå Att Gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå Så länge jag går, går jag i änglarnas spår Så länge jag lever dricker jag ur djävulens skål Så länge mitt hjärta slår...
Halleluja!
1. The Sound Of Arrows - Into The Clouds
Ett av 2009 års hittils mest magiska ögonblick för mig var när jag såg den här videon första gången. Och ok - jag erkänner - jag gjorde den här listan till stor del för att jag ville visa den här för er. Det är svårt att förklara varför jag tycker att det här är så bra. Det är det drömska, det magiska, det filmiska, det tidlösa. Den är förtrollande! Och jag ser sanslöst mycket fram emot debutskivan som lär komma under hösten. Det är som att jag, utan att jag vetat om detm har väntat på den här låten i åratal. Stockholms The Sound of Arrows - lägg det namnet på minnet - har gjort, och jag tror inte jag överdriver nu, en av 2000-talets bästa låtar.
10 Låtar - från 2009 - som har varit viktiga för mig under året.
Gör gärna en egen lista om du läser det här och skriv en kommentar med en länk. Personligen så rankar jag låtarna och gör en nedräkning från 10:e viktigaste låt till absolut viktigaste låt, men sådant är ju svårt så en lista utan inbördes ordning går ju precis lika bra. Och om 10 låtar är för mycket så är det ju upp till var och en hur lång listan ska vara. Vore rolig läsning och inte minst väldigt trevligt med lite tips.
Jag delar upp listan i två blogginlägg, så här kommer tian, nian, åttan, sjuan och sexan.
Allright, nu brakar vi loss det här.
10. The Antlers - Sylvia
Peter Silbermans desperata vädjan i refrängen strömmar genom hela kroppen och framkallar rysningar i en storslagen liten låt som når sin kulmen med ett ståtligt blås-klimax.
9. Keri Hilson - Knock You Down (Feat. Kanye West & Ne-Yo)
Det är något speciellt med den här kärleksballaden. Jag älskar melodierna och textens naiva hoppfullhet. Om att kärleken är ett litet trolleritrick, det enda verkligt magiska vi har, men den är flyktig och kan vara borta närsomhelst, så låt den slå ner dig när den väl tittar förbi en stund. En väldigt speciell låt som jag lyssnat på mycket i sommar.
Mystiska jj har på något jävla sätt lyckats skapa ett tropiskt paradis på sin helt underbara debutplatta jj n° 2. From Africa to Málaga, som jag tipsat om tidigare, är skivans vackraste ögonblick och innehåller några av sommarens vackraste textrader:
"Don't cry for the time you lost in your life The money spent or those cheap white lies Kiss them goodbye and see what's left I know it's you I hope it's you"
7. Dirty Projectors - Stillness is the Move
En förtjusande kärlekslåt om att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Det kommer alltid finns högre berg att bestiga och större städer flytta till men lycka handlar inte om det. En soul-doftande, bluesig, varm, lättillgänglig poplåt med starka melodier.
"Isn't life under the sun just a crazy dream? Isn't life just a mirage of the world before the world? Why am i here and not over there? Where did time begin Where does space end Where do you and i begin?"
6. Doves - Kingdom of Rust
"Glasvegas kommer låta såhär när de blir vuxna och knäckta" skrev Fredrik Virtanen och huruvida det stämmer eller inte från framtiden utvisa, under tiden nöjer jag mig med att konstatera att "Kingdom of Rust" är en pärla. Episk, dyster, melankolisk, fan så vacker och absolut en av årets bästa låtar. Tänk Radiohead + 16 Horsepower.
En granntjej tog precis kort på mig. HAHA. Jag undrar om det har hänt förr. Jag är en smygnudist. Så.. jag undrar vad för kort hon har på mig i sin kamera. En ensam cessna på kvällshimlen. Tänker på Tintin och hajsön. Den var bra. Tänker på Kanye. Har alltid gillat honom, med VAD SYSSLADE HAN MED PÅ VMA??! Vem knappt vem Taylor Swift är, ärligt talat, men den var hennes stund i rampljuset. Inte Beyoncés och definitivt inte Kanyes. Killinggänget. Biljetterna till deras Dramatenpjäs släpps imorgon. Har aldrig varit på Dramaten. Ser fram emot det. Ser. Framtiden. An. Och så mycket fotboll. Djurgården - Malmö. Ångesten i den matchen är så jävla omfattande att den när som helst kan inkarnera ett monster. Och Adebayor. Ha, ha, ha. En så vidrig person. Han är en sån genuin gris att jag inte ens kan ogilla honom längre, utan bara skratta åt honom. När jag slutar tänka börjar jag förstå. Att Gud inte bryr sig om hur rakt jag går. Varför fipplar flickorna med håret hela tiden? Varför tar granntjejen kort på mig? Cameron Diaz. Jag har alltid haft en crush på dig. Den där Mary. Lite löjliga skämt och Ben Stiller är ingen favorit, men den filmen säger bra saker om vad kärlek är för någonting. Jag tänker inte smyga undan med huvudet hängandes och svälja mina känslor likt en hora sväljer sperma. "Du är som en karaktär i en film. Lite på låtsas, lite på riktigt" sa hon till mig. HAHA vad ska man säga om det. EN GRANNKVINNA TAR KORT PÅ MIG. ÄR HON BESATT AV MIG? STALKAR HON MIG? KOMMER HON STYCKMÖRDA MIG? Rimligtvis inte. Men. Man. Vet. Aldrig. Kristoffer Appelquist. Ett geni. Jag tvättade håret inatt för första gången sedan dinosaurierna uppdaterade sin facebookstatus för sista gången. Var nog för att jag precis sett Ken Park. Vidrig film. Eurotalk, Roast på Berns, Mer fotboll, Woody Allen. Ah. Gud bryr sig bara om att jag ska gå i änglarnas spår. Bara hur hårt mina hjärtslag slår. För dig.
25. HERCULES AND LOVE AFFAIR - HERCULES AND LOVE AFFAIR
Gay-disco at it's very finest! Bandnamnet är inspirerat av den grekiska myten om Herkules sökande efter sin manlige älskare Hylas. Det här är helt enkelt, i sin allra positivaste bemärkelse, väldigt bögigt. En hommage till 70- och 80-talets discoscen med anslag av tidig house, postpunk och frontmannen Andrew Butlers personliga favoriter Yazoo och Arthur Russell. En av de mest originella dansskivorna på väldigt länge, läckert välproducerat och en av hippa labeln DFA's vassaste släpp. Första singeln "Blind", med Anthony Hegarty från Anthony & The Johnsons på sång, är redan en klassiker.
"As a child I knew that the stars could only get brighter then we could get closer leaving this darkness behind
Now that I'm older the stars shed light upon my face but when I found myself alone I feel like I, I am blind" (Blind)
Freak-folk hit och freak-folk dit, kalla det vad du vill - The Dodos är två snubbar från San Fran, en på sång/gitarr och en på trummor, som spelar vacker musik. Konstnärlig, lite psykedelisk, väldigt bohemisk. Symbiosen av Meric Longs ljuvliga harmonier och Logan Kroegers frenetiska trumslagarkonst låter som en tapper, passionerad enmansorkester på en bortglömd gata i en hektisk storstad. "Fools" är kanske - och med betoning på kanske för detta är en mycket oreflekterad slutsats - 2008 års bästa låt alla kategorier. Jag. Älskar. Den.
"You come to me out of a dream And you run around like you just can't be 'cause your mind is filled with fantasies And it makes me laugh and it comforts me But my love stays undeclared
You give me your insanity But I think it might be vanity 'cause you want what you can't have for free And you don't know what it means to me So my love stays undeclared" (Undeclared)
Mina tre favoritspår från "Visiter": Fools Jodi The Season
Titta på den här bilden. NASA har tydligen någon ny slags kamera. "This panoramic view of a colorful assortment of 100,000 stars residing in the crowded core of a giant star cluster". Förstår inte riktigt vad det betyder, men det är vackert!
* * *
På tal om vackert. Det här är Christina Lindberg.
Idag är hon djurrättsaktivist och journalist, men en gång i tiden var hon modell, utvikningsbrud och porrskådis. Hon var bland annat med i kultklassikern Thriller - En grym film från 1974 som är den största inspirationskällan till Tarantinos Kill Bill-filmer. Lindberg spelar en traumatiserad, stum ung flicka som blir utnyttjad, misshandlad och våldtagen. Alla pengar hon tjänar som prostituerad lägger hon på vapen, avancerad bilkörning och karatekurser, för att få sin hämnd.
Filmen är rå och otäck, och var extremt kontroversiell på sin tid, men samtidigt har den en glimt i ögat. Rekomenderas verkligen! Trailern här ovan är dubbad till engelska, men givetvis är det det svenska originalet som gäller.
* * *
Souk-gallerien töms. Känns vemodigt. Har tittat in där flera gånger i veckan sen jag flyttade till Stockholm. Snett över gatan expanderar H&M med en dubbelt så stor lokal. Känns inte lika kul. Vila i frida Souk.
* * *
Och apropå segern mot Malta - Det finns inga snabba spelare i Sverige! Barcelona har också långsamma spelare på mittfältet - men de har Messi och Henry på kanterna, vi har Holmén och Elm. Duktiga mittfältare, men inga rakter precis. In med Bajrami! Malta gjorde det visserligen bra och lurade in Sverige i deras tempo, men kom igen - Självmålet som frälste Sverige gjordes av en maltesisk brevbärare. Vi ska vara på en helt annan nivå.
VM-kvalets snyggaste mål gjordes av Vincenzo Iaquinta i ett pånyttfött Gli Azzurri.
* * *
Den här September-kvällen har varit otroligt fin. Citerar min mosters facebookstatus: "Marie Olofsdotter wants to marry September. Do you suppose October would get jealous if she did?" Min moster Marie skriver väldigt vackra små statusuppdateringar. Hon är en Facebook-poet! Hon bor i Minneapolis, Minnesota, och jag tänker åka över och hälsa på snart.
* * *
Hela jäkla The xx-plattan gör det för mig. Sensommarens vackraste album. Säger inte mer, lyssna istället:
* * *
Funderar över att börja kolla The Wire. Har helt missat den serien. Ska vara bra alltså?
* * *
Jag vann kriget mot bananflugorna! Ställde ut glas med vatten, vinäger och diskmedel och de små asen lockades dit och drunknade! Moahahahaha. De fascinerar mig, dessa bananflugor. Var tvungen att läsa om dem i en halvtimme på wiki. Kan rätt mycket om dem nu. Bland annat var de de första levande varelserna som skickades ut i rymden, närmare bestämt av amerikanarna 1946. Numer skickar man upp C.Fuglesang. Same same, but diffrent.
* * *
Läser igenom alla mina gamla twitterinlägg och facebookuppdateringar. Vilka minnen. 2009 var året då jag vågade vara allvarlig, och inte bara vitsig, utan att bry mig om reaktioner. Jag har slutat försöka måla upp en bild av mig själv som något jag inte är.
* * *
Ha, ha, joråsatte bara för att jag skrev att bloggen skulle vila så kom det här av sig självt. Så kan det gå. Nä hörninini nu tar jag och tittar på Hannah & her sisters.
Jag håller på att göra om mitt liv så därför kommer min blogg att vila lite ett tag framöver. Kanske några månader, kanske ett år. Jag kommer inte sluta blogga helt - listan över förra årets skivor kommer givetvis slutföras. Och när ni minst anar det kanske jag lägger upp en bild, en låt, några textrader eller kanske till och med recenserar lite utseenden (jag menar, vi kan alla komma överens om att det finns utseenden där ute som är i stort behov av utvärdering och betygsättning - Ta bara en sån som Ellie Kemper, eller för all del Rachel McAdams). Så det kommer se ut ungefär som det gjort den senaste månaden, sporadiska uppdateringar, ingenting regelbundet, förutom listan. Fortsätt gärna titta in då och då!
Förändring. Bitterljuv, kaotisk, oundviklig förändring. Det är vad som sker just nu och det tar energi men jag är förberedd. Jag behöver följa mitt hjärta för att må bra. Jag behöver sätta elegansen i effektivitetens tjänst. Jag är en full indian.
Jag behöver sitta halv fyra på morgonen och se en dålig Peter Sellers-komedi från sent 60-tal (The Party exempelvis), ta ett glas vin, sjunga Day Man och frossa i kassa ordvitsar. Jag behöver vara med människor jag tycker om, som får mig att skratta, som får mig att vilja lämna allt bakom mig och bara titta framåt. Jag behöver skratta mig tårögd när Saul säger "Pandora can't go back into the box - he only comes out!" i Pineapple Express, jag behöver drömma mig bort till sydeuropa med jj och Air France, jag behöver en besatthet, jag behöver intensiv naken jävla passion och jag behöver ställa mig utanför min kropp - inte gå djupare in i den.
Åh, jag blir tokig. Det är skönt. Jag är besatt. Igen. Det är skönt. Jag behöver något att återvända till, något att kretsa runt. Jag behöver något att leva för, att döda för. Jag behöver något. Vadsomhelst, ge mig vadsomhelst, jag vill ha vadsomhelst. Allt som jag aldrig fått. Jag vill ha mer, mer av allt. MER AV ALLT Åh, jag blir tokig. Det är skönt. Jag vill skriva ett brev till dig. Men jag kan inte. Det är skönt. Så mycket jag vill säga, så mycket jag vill fråga. Men jag kan inte får inte bör inte. kan inte får inte BÖR INTE Jag bör inte säga något och jag bör inte fråga något. Jag tycker om en tjej som jobbar på Statoil. Hon är söt och pratar alltid med mig en stund trots att folk köar bakom mig. Jag har inga pengar. Men snart har jag pengar. Men jag undrar om ett liv med pengar är hälften som ljuvligt som d r ö m m e n om ett liv med pengar. Det undrar jag. 2000-talet gick väldigt snabbt. De tre sista åren var bäst. De var de tre första åren på en evolution. Kärlek, pengar, musik, bok, nytt jobb, nya äventyr, nya utmaningar och - inte minst - ny frisyr. Så skall det bli.
Jag vill bli en människa som förflyttar berg, en dag i taget. Jag vill förstå vad uppoffring verkligen innebär. Jag vill spy ut giftet. Självbelåtenheten. Jag vill men tänk om jag inte kan. Jag tänker resa långt bort. På en regnbågsfärgad våg. Jag behöver ta vara på det här tillfället. Lite som en dröm. Nej, bättre. Tiden förstör allt. Tiden bygger upp nytt. Allting har redan hänt. Det känns i själen att det blir höst nu. Den blir lite mörkare. Och det finns mycket mer att säga men det sparar vi så länge. Jag älskar er. Hej då!
Dwayne Michael Carter Jr. - Lil' Wayne - är från en annan planet. Han är - a n n o r l u n d a. Han skiter i konventionerna och bryter mönstren, i likhet med genierna i Outkast, och har en karisma som är oöverträffad i genren.. och ja, överhuvudtaget. Den 27-årige New Orleans-rapparen är en marijuana-rökande arbetsnarkoman, en politiskt verksam intergalaktisk sexgud - och med Tha Carter III är Lil' Wayne där uppe med Biggie, Pac, Jay-Z, Kanye och André 3000. Och han har tagit sig dit på sitt eget sätt, genom att inte följa några regler, genom att vara sig själv. Tha Carter III var 2008 års bäst säljande platta, alla kategorier. Märkligt, men välförtjänt. Skivan är spretig, kaotisk och rätt knäpp men Waynes humor och bisarra, säregna stil (den här snubben ÄR en raritet) och kärlek till språket (och har TALANG) gör Tha Carter III till en njutbar musikupplevelse med många oväntade vändningar. Våga kolla upp detta även om du i vanliga fall inte gillar hiphop. "Weezy" är världens just nu bästa rappare.
"I lost everything, but I ain't the only one first came the hurricane, then the morning sun Excuse me if I'm on one, and don't trip if I light one, I walk a tight one They try to tell me keep my eyes open my whole city under water, some people still floatin then they wonder why black people still voting, cause your presidents still chokin Take away the football team, the basketball team now all we got is me to represent New Orleans no governor, no help from the mayor just a steady beatin heart, and a wish and a prayer" (Tie My Hands)
Mina tre favoritspår från "Tha Carter III": Mr. Carter Lollipop A Milli
Tonåringarna i Kanadensiska Born Ruffians har släppt en debutplatta som lyckas med konsten att låta otvingad och fullständigt naturlig och ogenomtänkt. Kanske kan det vara konstruerat, men skivan präglas av en befriande känsla av att Luke, Mitch och Steve är tre sköna snubbar som bara lirar lite och i all sin ungdomliga entusiasm, och utan att själva riktigt hajat hur det gick till, råkat rassla ihop en sjukt grym skiva. "Red, Yellow & Blue" är en platta fylld av eufori, dansvänliga indiepop-pärlor, dur, moll, enkla fyndiga träffande textrader, tjo och tjim och alltsammans fungerar bäst som ett soundtrack till berusade nakendopp i sommarnatten. Charmigt, catchy, lite nördigt, lite freaky men inte minst galet bra!
"If I started my own country For the flag, what colours would I use? Such a myriad to choose from I would pick red, yellow & blue
Red, for the blood I'd spill to own it Yellow, for the sun which shines my way & although I am leader of this country Blue, because I'd still have sad days" (Red, Yellow & Blue)
