fredag 16 maj 2008

We sing the songs of dead wrestlers

Sitter uppe och funderar på vad jag ska göra av den här bloggen egentligen. Min ambition med den är det ska vara världens bästa blogg. Eller åtminstone en av de bästa. Annars känns det meningslöst. Men så är också mitt stora problem att mina ambitioner sällan matchar min potential.

I regel hatar jag bloggar, och i synnerhet bloggare. Inte bloggaren som sådan. En bloggare som bemästrar sin bloggning hyser jag all respekt för. Men sanningen är att vi (de?) är otroligt få. De flesta bloggar är groteskt ointressanta och bedrövligt skrivna av whoever om whatever.

Jag kommer hur som helst fram till att jag inte kan hålla på som jag gör nu. Halvhjärtat. Uppdaterar sporadiskt utan någon direkt röd tråd. Långa, men för all del välskrivna och läsvärda, utläggningar om fotboll varvas med musik, tv, youtube-klipp och trams. Med andra ord den perfekta bloggen om jag vore den enda läsaren. Vilket jag förvisso kanske också är.

Fotbollsinslaget är ju viktigt för mig. Men skrämmer nog bort många. Och här måste jag hitta en bra balans.

Äh, jag sover väl på saken.

* * *

Nattens sång



* * *

Och det här måste vara det roligaste jag sett med Ali G.




"Does Brooklyn wanna be a footballer like his father, or a singer.. like Mariah Carey?"


Inga kommentarer: