1. DJ/RUPTURE - UPROOT
Jag älskar, och kan inte leva utan, musik som får mig att drömma mig bort. Bort från isande kyla, trånga ettor, dålig mat, jobb och tvättider. Musik får mig att för en stund bli omedveten om min fysiska närvaro. Och DJ/Ruptures magiska Uproot-mix är det perfekta redskapet för just det ändamålet.
Uproot är från början till slut en fullständigt breathtaking experience (kommer inte på något bra sätt att beskriva det på svenska) och för mig personligen är det här det solklart bästa dubstep-albumet någonsin, även om rubriceringen dubstep vore att i viss mån förringa Uproots storhet. Uproot är en ljuvlig och fantastiskt fantasifull genrekavalkad där vacker electronica, suggestiva dubstep-rytmer, tung sträv garage, psykedelisk reggea och till och med en helt otrolig passage med klassisk musik sammanstrålar i en fängslande enhet. En vacker minimalistisk resa som låter så jävla organisk och levande att man knappt kan förstå att musiken skapats i en dator. Det låter snarare som ett naturfenomen.
Och för att återknyta till min inledningstext inför den här listan (som jag skrev i JULI, shit alltså - den här nedräkningen tog NÅGOT längre tid än jag räknat med), så har det förstås varit en mycket svår uppgift att göra en lista av de, faktiskt flera hundra, skivor jag lyssnat på och tyckt om från 2008. Men det som till slut fick mig att inse vilken platta som skulle toppa listan var en egentligen ganska enkel sak. Nämligen: Uproot är den skiva som jag, faktiskt överlägset, lyssnat mest på av alla de skivor som släpptes förra året. Jag upplever en magnetisk dragningskraft till den och jag kan inte tröttna på den. Det säger någonting. Och svårare behöver det inte vara. Den musik som vi återkommer till gång på gång på gång, utan att vi kanske egentligen ens är medvetna om det, måste nog vara den som ligger oss närmast.
Uproot är - alltså - höjdpunkten på ett GALET imponerande musik-år och jag uppmanar samtliga, ja ALLA, som läser detta att släcka ner, höja volymen och ge Uproot en timme av din tid. Det är en, i sin allra genuinaste bemärkelse, musikupplevelse. För mig är Uproot meditation, terapi och ren njutning på en och samma gång och kanske det allra vackraste i musikväg på väldigt många år.
Det här är den enda skivan på listan där jag inte vill utse några favoritspår. Den ska uteslutande lyssnas på som en helhet.
Uproot på Spotify
onsdag 30 december 2009
tisdag 29 december 2009
2008 års 50 bästa album - #2. Vampire Weekend
2. VAMPIRE WEEKEND - VAMPIRE WEEKEND
Aldrig ansträngda anglofiler anammar afrikanska anspelningar. Afropop alltid angenämt.
Bedårande Brooklyn-baserat badstrands-bröt. Ballt, barnsligt, banbrytande, barockt, bäst.
Charmant chartertrip. Chic cembalo-chock. Coola congas!
Delikat, dansvänlig, distanslös. Drivna dåraktiga drömmare.
Ej elitistisk, emellertid empatisk. Ezra engagerar.
Fantasifull frejdig femstjärnig familjeunderhållning. Förlöser för fan! Faktiskt fulländad.
Gedigna glittrande gitarrfigurer. Galna glädjespridare.
Högeligen hippt - hypen håller! Har humor.
Is-This-It-inspirerad injektion i intetsägande indielandskap. Idkar ivrig inlevelse.
Jävligt jordnära Jediriddare.
Kan kanske kallas klassisker. Kreativa killar!
Lustfyllt, luftigt, laddat, lättklätt. Ligga? Lätt.
Magisk musikupplevelse, M79 medför mysig magkänsla. Mumsiga melodier.
Nästan N#1, nollnolltalets nästintill njutbaraste. Närapå naivt.
Otroligt opretentiös oemotståndlig oreda.
Perfekt pop. Påtagligt Paul-Simon-präglade. Propra passionerade partyprissar.
Q-awards-pristagare.
Rastlösa reggae-romantiker.
Sorglös sol-saga. Söker ständigt sig själva. Svärmisk sandstrands-soul.
Tidlös tillika trevligt tanklös. Tramsiga toner tillämpas trofast.
Universitetsstudenter utforskar underbara uttrycksätt.
Västifierad världsmusik. Vampyrerna vågar vara vilda.
XL:s xklusivaste.
Ynglingar ylar yrvaket. Ytterst yppigt.
Zimbabwe-drömmare.
Årets åttiotalister.
Är ändå ärliga. Älskvärda äventyrare.
Ömsom överaktiva, ömsom ödmjuka. Överlag överväldigande.
Mina tre favoritspår från "Vampire Weekend":
Cape Cod Kwassa Kwassa
M79
The Kids Don't Stand A Chance
Vampire Weekend på Spotify
Aldrig ansträngda anglofiler anammar afrikanska anspelningar. Afropop alltid angenämt.
Bedårande Brooklyn-baserat badstrands-bröt. Ballt, barnsligt, banbrytande, barockt, bäst.
Charmant chartertrip. Chic cembalo-chock. Coola congas!
Delikat, dansvänlig, distanslös. Drivna dåraktiga drömmare.
Ej elitistisk, emellertid empatisk. Ezra engagerar.
Fantasifull frejdig femstjärnig familjeunderhållning. Förlöser för fan! Faktiskt fulländad.
Gedigna glittrande gitarrfigurer. Galna glädjespridare.
Högeligen hippt - hypen håller! Har humor.
Is-This-It-inspirerad injektion i intetsägande indielandskap. Idkar ivrig inlevelse.
Jävligt jordnära Jediriddare.
Kan kanske kallas klassisker. Kreativa killar!
Lustfyllt, luftigt, laddat, lättklätt. Ligga? Lätt.
Magisk musikupplevelse, M79 medför mysig magkänsla. Mumsiga melodier.
Nästan N#1, nollnolltalets nästintill njutbaraste. Närapå naivt.
Otroligt opretentiös oemotståndlig oreda.
Perfekt pop. Påtagligt Paul-Simon-präglade. Propra passionerade partyprissar.
Q-awards-pristagare.
Rastlösa reggae-romantiker.
Sorglös sol-saga. Söker ständigt sig själva. Svärmisk sandstrands-soul.
Tidlös tillika trevligt tanklös. Tramsiga toner tillämpas trofast.
Universitetsstudenter utforskar underbara uttrycksätt.
Västifierad världsmusik. Vampyrerna vågar vara vilda.
XL:s xklusivaste.
Ynglingar ylar yrvaket. Ytterst yppigt.
Zimbabwe-drömmare.
Årets åttiotalister.
Är ändå ärliga. Älskvärda äventyrare.
Ömsom överaktiva, ömsom ödmjuka. Överlag överväldigande.
Mina tre favoritspår från "Vampire Weekend":
Cape Cod Kwassa Kwassa
M79
The Kids Don't Stand A Chance
Vampire Weekend på Spotify
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
listor,
musik,
vampire weekend
söndag 27 december 2009
Samma nätter väntar alla
Le Temps Detruit Tout; Vol 8 December 2009
1. Prince - When Doves Cry
2. Kanye West - Two Words
3. Morrissey - Something Is Squeezing My Skull
4. Madness - Forever Young
5. Florence + The Machine - You've Got The Love (Jamie XX Rework Feat. The Xx)
6. Interpol - PDA
7. Van Morrison - Jackie Wilson Said (I'm In Heaven When You Smile)
8. La Roux - In For The Kill
9. Jay-Z - Heart Of The City (Ain't No Love)
10. Raised Fist - Illustration Of Desperation
11. The Horrors - Sea Within A Sea
12. Markus Krunegård - Samma Nätter Väntar Alla
Le Temps Detruit Tout Volumes 1-8
fredag 25 december 2009
2008 års 50 bästa album - #3. Titus Andronicus
3. TITUS ANDRONICUS - THE AIRING OF GRIEVANCES
D E S P E R A T I O N
S M Ä R T A
I N T E N S I T E T
F R U S T R A T I O N
F Ö R T V I V L A N
D R A M A T I K
V Å L D S A M V R E D E
K Ä R L E K
Kort och gott;
POETISK
MEN
BRUTAL
JÄVLA
Å N G E S T R E L E A S E
TITUS ANDRONICUS, NI RENAR MIN SJÄL.
TACK.
Mina tre favoritspår från "The Airing Of Grievances":
Titus Andronicus
Joset Of Nazareth's Blues
Upon Viewing Bruegel's "Landscape With the Fall of Icarus"
The Airing Of Grievances på Spotify
D E S P E R A T I O N
S M Ä R T A
I N T E N S I T E T
F R U S T R A T I O N
F Ö R T V I V L A N
D R A M A T I K
V Å L D S A M V R E D E
K Ä R L E K
Kort och gott;
POETISK
MEN
BRUTAL
JÄVLA
Å N G E S T R E L E A S E
TITUS ANDRONICUS, NI RENAR MIN SJÄL.
TACK.
Mina tre favoritspår från "The Airing Of Grievances":
Titus Andronicus
Joset Of Nazareth's Blues
Upon Viewing Bruegel's "Landscape With the Fall of Icarus"
The Airing Of Grievances på Spotify
torsdag 24 december 2009
2008 års 50 bästa album - #4. The Bug
4. THE BUG - LONDON ZOO
"London Zoo" är inte dancehall, hiphop, grime, techno eller dubstep - "London Zoo" är ett monster.
Ös på med volymen och basen på massivt feta, läskigt spöklika "Skeng" eller årets svängigaste låt, adrenalinstinna "Angry" (sjukt catchy låt, får igång stämningen på vilken fest som helst) - och jag lovar dig att du inte hört något liknande.
The Bug, eller Kevin Martin som hans mamma kallar honom, är en London-baserad musiker och producent och på "London Zoo" har han lyckats åstadkomma hooks, basgångar, stämningar, arrangemang och ljudbilder som är geniala. Ibland skrämmande tunga, nästan brutala, ibland kryptiskt intensiva. Gåtfullt, vackert, ockult.
Skivan höjs ännu mer av den imponerande samling gästartister som The Bug fått med: Warrior Queen, Tippa Irie, Flowdan och Ricky Ranking bland andra står för helt fantastiska vokala insatser. Lyriken på plattan är rå och häftig, ofta politisk och samhällskritisk, vilket är uppfriskande.
"London Zoo" är reggea från en annan värld, dancehall från dödsriket, techno från en förhistorisk tid, dubstep från framtiden. TUNG som något du aldrig hört och med ett sånt jävla groove och sväng att du inte kan sluta dansa. Många nätter har den här plattan snurrat runt om och om igen på sena efterfester och den känns redan som en klassiker.
Mina tre favoritspår från "London Zoo":
Skeng
Angry
Poison Dart
London Zoo på Spotify
"London Zoo" är inte dancehall, hiphop, grime, techno eller dubstep - "London Zoo" är ett monster.
Ös på med volymen och basen på massivt feta, läskigt spöklika "Skeng" eller årets svängigaste låt, adrenalinstinna "Angry" (sjukt catchy låt, får igång stämningen på vilken fest som helst) - och jag lovar dig att du inte hört något liknande.
The Bug, eller Kevin Martin som hans mamma kallar honom, är en London-baserad musiker och producent och på "London Zoo" har han lyckats åstadkomma hooks, basgångar, stämningar, arrangemang och ljudbilder som är geniala. Ibland skrämmande tunga, nästan brutala, ibland kryptiskt intensiva. Gåtfullt, vackert, ockult.
Skivan höjs ännu mer av den imponerande samling gästartister som The Bug fått med: Warrior Queen, Tippa Irie, Flowdan och Ricky Ranking bland andra står för helt fantastiska vokala insatser. Lyriken på plattan är rå och häftig, ofta politisk och samhällskritisk, vilket är uppfriskande.
"London Zoo" är reggea från en annan värld, dancehall från dödsriket, techno från en förhistorisk tid, dubstep från framtiden. TUNG som något du aldrig hört och med ett sånt jävla groove och sväng att du inte kan sluta dansa. Många nätter har den här plattan snurrat runt om och om igen på sena efterfester och den känns redan som en klassiker.
Mina tre favoritspår från "London Zoo":
Skeng
Angry
Poison Dart
London Zoo på Spotify
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
angry,
dancehall,
dubstep,
listor,
london zoo,
musik,
skeng,
the bug
tisdag 22 december 2009
2008 års 50 bästa album - #5. Neon Neon
5. NEON NEON - STAINLESS STYLE
Fråga: Vad kan rimligtvis gå rätt när singer/songwritern Gruff Rhys (från powerpop-bandet Super Furry Animals) tillsammans med hiphop/electro-producenten Boom Bip gör en konceptskiva om den kultförklarade bildesign-mogulen John Delorean?
Svar: Precis ALLT.
"Stainless Style" är en omsorgsfullt ihopplockad godispåse som innehåller lite av allt utan att det blir för mycket eller för brokigt - snarare tvärtom. Det som imponerar med Neon Neon är hur duon lyckas blanda så många olika stilar och samtidigt lyckas skapa årets mest homogena, genomtänkta och helgjutna album.
Vi hittar starka, vackra popmelodier i låtar som "I Told Her on Alderaan" och "Steal Your Girl", trendig 80-tals-nostalgisk new wave och några av årets i särklass starkaste refränger i "I Lust U" och "Belfast" och essiga, funkiga, moderna electro-beats i låtar som "Trick Or Treat", "Raquel" och "Sweat Shop" - allt har sin perfekta plats i den engagerande based on a true story-berättelsen om John Delorean, som innehåller 80-tals-glamour, kärlek, sex, knark och Star Wars-referenser. Ibland låter Neon Neon som Prince, ibland som Human League, ibland som Miami Sound Machine, ibland som något Patrick Bateman skulle kunna ha i skivhyllan och ibland briljerar de med beats som Missy Elliott hade varit stolt över.
"Stainless Style" är en hyllning med glimten i ögat men tar samtidigt den bisarra 80-tals-playboyen John Deloreans, fascinerande men tragiska, livsöde på fullt allvar. Gruff Rhys och Boom Bip lyckas på ett närmast unikt sätt skapa en galen hybrid av gammalt och nytt, ostigt och modernt, guilty pleasures och superkreddig pop. Av principskäl har jag försökt undvika adjektivet eklektisk under den här genomgången, men nu kommer det: "Stainless Style" är EKLEKTISK. Och jag KAN inte sluta lyssna på den.
"And I love you...
Yes, I'll love you
if the price is right
And I lust you...
Yes, I'll lust you
if the price is right"
(I Lust U)
"'Cause you'll see my reflection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
You'll see my perfection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
You'll see my subjection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
The look of rejection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses"
(Michael Douglas)
"Oh, how many are my foes?
How many rise against me?"
(Stainless Style)
Mina tre favoritspår från "Stainless Style":
I Lust U
I Told Her On Alderaan
Belfast
Stainless Style på Spotify
Fråga: Vad kan rimligtvis gå rätt när singer/songwritern Gruff Rhys (från powerpop-bandet Super Furry Animals) tillsammans med hiphop/electro-producenten Boom Bip gör en konceptskiva om den kultförklarade bildesign-mogulen John Delorean?
Svar: Precis ALLT.
"Stainless Style" är en omsorgsfullt ihopplockad godispåse som innehåller lite av allt utan att det blir för mycket eller för brokigt - snarare tvärtom. Det som imponerar med Neon Neon är hur duon lyckas blanda så många olika stilar och samtidigt lyckas skapa årets mest homogena, genomtänkta och helgjutna album.
Vi hittar starka, vackra popmelodier i låtar som "I Told Her on Alderaan" och "Steal Your Girl", trendig 80-tals-nostalgisk new wave och några av årets i särklass starkaste refränger i "I Lust U" och "Belfast" och essiga, funkiga, moderna electro-beats i låtar som "Trick Or Treat", "Raquel" och "Sweat Shop" - allt har sin perfekta plats i den engagerande based on a true story-berättelsen om John Delorean, som innehåller 80-tals-glamour, kärlek, sex, knark och Star Wars-referenser. Ibland låter Neon Neon som Prince, ibland som Human League, ibland som Miami Sound Machine, ibland som något Patrick Bateman skulle kunna ha i skivhyllan och ibland briljerar de med beats som Missy Elliott hade varit stolt över.
"Stainless Style" är en hyllning med glimten i ögat men tar samtidigt den bisarra 80-tals-playboyen John Deloreans, fascinerande men tragiska, livsöde på fullt allvar. Gruff Rhys och Boom Bip lyckas på ett närmast unikt sätt skapa en galen hybrid av gammalt och nytt, ostigt och modernt, guilty pleasures och superkreddig pop. Av principskäl har jag försökt undvika adjektivet eklektisk under den här genomgången, men nu kommer det: "Stainless Style" är EKLEKTISK. Och jag KAN inte sluta lyssna på den.
"And I love you...
Yes, I'll love you
if the price is right
And I lust you...
Yes, I'll lust you
if the price is right"
(I Lust U)
"'Cause you'll see my reflection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
You'll see my perfection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
You'll see my subjection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses
The look of rejection
In Michael Douglas's mirrored sunglasses"
(Michael Douglas)
"Oh, how many are my foes?
How many rise against me?"
(Stainless Style)
Mina tre favoritspår från "Stainless Style":
I Lust U
I Told Her On Alderaan
Belfast
Stainless Style på Spotify
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
boom bip,
gruff rhys,
listor,
musik,
neon neon,
stainless style
måndag 21 december 2009
2008 års 50 bästa album - #6. Cut Copy
6. CUT COPY - IN GHOST COLOURS
Jag såg dessa australiensiska disco-postpunkare på Arvika förra året och det var en trång, svettig, kärleksfull och oförglömlig spelning där "Hearts On Fire" utgjorde hela festivalens absoluta klimax. Min gränslösa kärlek till den låten går inte att understryka nog. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg fungerar den låten ungefär som en dröm för mig. Den bearbetar alla intryck och ger mig ett råd, en varning, en vision, kanske ett svar. Det är svårt att förklara men alla ni som har en väldigt speciell relation till en speciell låt förstår nog. "Hearts On Fire" är 2000-talets poplåt för mig på så många sätt. Refrängens magiska "With hearts on fire I reach out to you tonight" är p e r f e k t - för att inte tala om SAXEN! Saxofonsolot mot slutet av låten är hela "In Ghost Colours" egen lilla orgasm.
I övrigt är plattan en 80-tals-nostalgisk pop-pärla, fylld av drömska melodier och de bästa bitarna från 2000-talets house/electro-våg. Tänk er en trekant mellan The Cure, Pet Shop Boys och Daft Punk. Tänk kärleksfull popmusik för dansgolvet.
Cut Copy handlar inte så mycket om texter, budskap, insikter, olycklig kärlek och ångest som bra musik ofta gör. Cut Copy handlar mer om att inte överanalysera. Att dansa och känna och inte tänka så mycket. Att ta vara på små vackra ögonblick.
Tänk cynism. Och så tänker du tvärtom. Där någonstans hittar du Cut Copy.
"There's something in the air tonight
A feeling that you have that could change your life
There's something burning up inside
I reach out for you and our hearts collide
With hearts on fire I reach out to you tonight
I've been searching for a love alive
Drowning in the silence as we walk the night
Your hand is out and brushes mine
A moment that is frozen as we hang in time
With hearts on fire I reach out to you tonight"
(Hearts On Fire)
Mina tre favoritspår från "In Ghost Colours":
Hearts On Fire
So Haunted
Far Away
Jag såg dessa australiensiska disco-postpunkare på Arvika förra året och det var en trång, svettig, kärleksfull och oförglömlig spelning där "Hearts On Fire" utgjorde hela festivalens absoluta klimax. Min gränslösa kärlek till den låten går inte att understryka nog. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg fungerar den låten ungefär som en dröm för mig. Den bearbetar alla intryck och ger mig ett råd, en varning, en vision, kanske ett svar. Det är svårt att förklara men alla ni som har en väldigt speciell relation till en speciell låt förstår nog. "Hearts On Fire" är 2000-talets poplåt för mig på så många sätt. Refrängens magiska "With hearts on fire I reach out to you tonight" är p e r f e k t - för att inte tala om SAXEN! Saxofonsolot mot slutet av låten är hela "In Ghost Colours" egen lilla orgasm.
I övrigt är plattan en 80-tals-nostalgisk pop-pärla, fylld av drömska melodier och de bästa bitarna från 2000-talets house/electro-våg. Tänk er en trekant mellan The Cure, Pet Shop Boys och Daft Punk. Tänk kärleksfull popmusik för dansgolvet.
Cut Copy handlar inte så mycket om texter, budskap, insikter, olycklig kärlek och ångest som bra musik ofta gör. Cut Copy handlar mer om att inte överanalysera. Att dansa och känna och inte tänka så mycket. Att ta vara på små vackra ögonblick.
Tänk cynism. Och så tänker du tvärtom. Där någonstans hittar du Cut Copy.
"There's something in the air tonight
A feeling that you have that could change your life
There's something burning up inside
I reach out for you and our hearts collide
With hearts on fire I reach out to you tonight
I've been searching for a love alive
Drowning in the silence as we walk the night
Your hand is out and brushes mine
A moment that is frozen as we hang in time
With hearts on fire I reach out to you tonight"
(Hearts On Fire)
Mina tre favoritspår från "In Ghost Colours":
Hearts On Fire
So Haunted
Far Away
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
cut copy,
hearts on fire,
listor,
musik
onsdag 16 december 2009
Supermagic
Le Temps Detruit Tout; Vol 7 December 2009
1. The Go! Team - Grip Like A Vice
2. Los Lobos - La Bamba
3. Talib Kweli - Broken Glass
4. Future Of The Left - Arming Eritrea
5. The xx - Islands
6. Nneka - Kangpe
7. Florence Valentin - Spring Ricco
8. Mos Def - Supermagic
9. Wilco - You And I
10. Phoenix - 1901
11. Bruce Springsteen - Jersey Girl (Live)
12. Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril
Le Temps Detruit Tout Volumes 1-7
tisdag 15 december 2009
Gold Panda
Kanske bara jag som gillar det här, men jävlar vad jag gillar det! Härlig video också. Låt oss nu göra denna tisdag till en tisdag vi sent skall glömma. God morgon!
Etiketter:
dagens låt,
gold panda,
musik,
quitters raga
måndag 14 december 2009
2008 års 50 bästa album - #7. Håkan Hellström
7. HÅKAN HELLSTRÖM - FÖR SENT FÖR EDELWEISS
Jag fick upp ögonen för Håkan väldigt sent. När han slog igenom för tio år sen var jag för "ball" för att gilla honom, så det var faktiskt i och med min ögonblickliga förälskelse till den här skivan som jag tog mig an hans tidigare skivor, som jag missat i all min utomordentliga ballhet. Så det var inte så längesedan som jag typ: "Hörrni, den här 'En vän med en bil' är ju rätt bra", lite sent kanske. Men bättre än aldrig osv.
Nu - efter nästan två år med Håkan i mitt liv - kan jag inte annat än bekänna min gränslösa kärlek till denna underbara man. Utan tvivel Sveriges bästa artist under 2000-talet, javafan - kanske någonsin. På "För sent för Edelweiss" känns det som att han går mer på känsla än någonsin och ett par av texterna är så jävla bra att jag inte vet var jag ska ta vägen. Han sätter ord på instinktiva, banala, irrationella känslor utan att censura dem eller göra om dem till onödiga metaforer. Det är rakt, enkelt och hjärtskärande. Inga andra texter har fungerat bättre som tröst och terapi för mig under det senaste året.
En sak jag gillar med den här skivan är att den är... rätt kass! Lite otight framfört, naket och smutsigt ljud, undermåliga gitarrsolon och lynniga, känslomässiga låtar som liksom inte verkar riktigt klara och förvirrade men vackra texter som låter som om de kommit till i samma sekund som han sjungit in dem. Men det är det som gör plattan så jävla fin. Om låtarna hade polerats och gjorts om till storslagna stadiumhits så hade mycket av plattans personlighet och säregenhet gått förlorad. Och det är det som är så jävla genuint och uppfriskande med Håkan - Han är är sig själv till 100 procent i all sin antiperfektionism och där har vi alla något att lära. Ingen kan bli bäst i världen men alla har möjlighet att bli bäst i världen på att vara oss själva.
"Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig"
(Kärlek är ett brev skickat tusen gånger)
"Trötta götaälv
rinn långsamt
tills min sång är slut
Fina gamla vän
rinn vidare
men vara inte länge
Kära lilla blomma
jag ser dig försöka
men du växer för nära
motorvägen
Älskade blomma
jag ser hur du kämpar
men du växer för nära
motorvägen
Flyg lilla fjäril flyg
över guldbergsvass och dyn
en dag kommer du krossas
lilla fjäril flyg
flyg lilla fjäril flyg
en dag kommer du krossas
så flyg nu"
(Flyg du lilla fjäril)
"Jag kommer inte älska dig för resten livet
Vill inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen, och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp"
(För en lång, lång tid)
"Och du undrar vem som kysser henne nu, och du undrar vem, vem om inte du
Oooh, läpparna, du kallar dina, det gör ont att veta, lika ont att undra"
(För sent för Edelweiss)
För sent för Edelweiss på Spotify
Mina tre favoritspår från "För Sent För Edelweiss":
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
För sent för Edelweiss
För en lång, lång tid
Jag fick upp ögonen för Håkan väldigt sent. När han slog igenom för tio år sen var jag för "ball" för att gilla honom, så det var faktiskt i och med min ögonblickliga förälskelse till den här skivan som jag tog mig an hans tidigare skivor, som jag missat i all min utomordentliga ballhet. Så det var inte så längesedan som jag typ: "Hörrni, den här 'En vän med en bil' är ju rätt bra", lite sent kanske. Men bättre än aldrig osv.
Nu - efter nästan två år med Håkan i mitt liv - kan jag inte annat än bekänna min gränslösa kärlek till denna underbara man. Utan tvivel Sveriges bästa artist under 2000-talet, javafan - kanske någonsin. På "För sent för Edelweiss" känns det som att han går mer på känsla än någonsin och ett par av texterna är så jävla bra att jag inte vet var jag ska ta vägen. Han sätter ord på instinktiva, banala, irrationella känslor utan att censura dem eller göra om dem till onödiga metaforer. Det är rakt, enkelt och hjärtskärande. Inga andra texter har fungerat bättre som tröst och terapi för mig under det senaste året.
En sak jag gillar med den här skivan är att den är... rätt kass! Lite otight framfört, naket och smutsigt ljud, undermåliga gitarrsolon och lynniga, känslomässiga låtar som liksom inte verkar riktigt klara och förvirrade men vackra texter som låter som om de kommit till i samma sekund som han sjungit in dem. Men det är det som gör plattan så jävla fin. Om låtarna hade polerats och gjorts om till storslagna stadiumhits så hade mycket av plattans personlighet och säregenhet gått förlorad. Och det är det som är så jävla genuint och uppfriskande med Håkan - Han är är sig själv till 100 procent i all sin antiperfektionism och där har vi alla något att lära. Ingen kan bli bäst i världen men alla har möjlighet att bli bäst i världen på att vara oss själva.
"Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig"
(Kärlek är ett brev skickat tusen gånger)
"Trötta götaälv
rinn långsamt
tills min sång är slut
Fina gamla vän
rinn vidare
men vara inte länge
Kära lilla blomma
jag ser dig försöka
men du växer för nära
motorvägen
Älskade blomma
jag ser hur du kämpar
men du växer för nära
motorvägen
Flyg lilla fjäril flyg
över guldbergsvass och dyn
en dag kommer du krossas
lilla fjäril flyg
flyg lilla fjäril flyg
en dag kommer du krossas
så flyg nu"
(Flyg du lilla fjäril)
"Jag kommer inte älska dig för resten livet
Vill inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen, och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp"
(För en lång, lång tid)
"Och du undrar vem som kysser henne nu, och du undrar vem, vem om inte du
Oooh, läpparna, du kallar dina, det gör ont att veta, lika ont att undra"
(För sent för Edelweiss)
För sent för Edelweiss på Spotify
Mina tre favoritspår från "För Sent För Edelweiss":
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
För sent för Edelweiss
För en lång, lång tid
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
håkan hellström,
listor,
musik
torsdag 10 december 2009
A Thrill's A Thrill
Le Temps Detruit Tout; Vol 6 December 2009
1. Dirty Projectors - Stillness Is The Move
2. Les Negresses Vertes - Zobi La Mouche
3. Them Crooked Vultures - Elephants
4. The Hold Steady - First Night
5. Name The Pet - Borderline
6. Coconut Records - West Coast
7. Mary Coughlan - A Thrill's A Thrill
8. The Feelies - Let's Go
9. Raphael Saadiq - 100 Yard Dash
10. Titus Andronicus - No Future
11. Cut Copy - So Haunted
12. Leonard Cohen - Ain't No Cure For Love
Le Temps Detruit Volumes 1-6
torsdag 3 december 2009
2008 års 50 bästa album - #8. The Gaslight Anthem
8. THE GASLIGHT ANTHEM - THE '59 SOUND
I New Jersey älskar alla Bruce Springsteen och The Gaslight Anthem är inget undantag. De är varken kreddiga, svåra eller särskilt originella, men "The '59 Sound" är helt enkelt sån där skiva jag hela tiden längtar efter att lyssna på. De drivs av sångaren Brian Fallons passion och berättarglädje och jag älskar att spåren på plattan är 12 h i s t o r i e r och inte bara 12 låtar.
The Gaslight Anthem är enkel, ärlig soulstänkt punkrock med enkla, ärliga texter fyllda av själ, desperation, kärlekstörst med mängder av referenser till populärkultur och även Bossen själv. Om Bruce Springsteen var 20 år idag och bildade ett punkrock-band så skulle det förmodligen låta som The Gaslight Anthem. "The '59 Sound" bjuder inte på några som helst konstigheter, men jag blir varm i hjärtat av den.
"You remind Nana, if she asks why,
that a thief stole my heart while she was making up her mind.
I heard she lives in Brooklyn with the cool,
goes crazy over that New York scene on 7th Avenue.
But I used to wait at the diner, a million nights without her,
praying she won't cancel again tonight.
And the waiter served my coffee with a consolation sigh.
You remind Nana, if she asks why"
(Here's Looking At You, Kid)
"And Maria came from Nashville with a suitcase in her hand
I always kinda sorta wished I looked like Elvis
And in my head there's all these classic cars
And outlaw cowboy bands
I always kinda sorta wish I'm someone else"
(High Lonesome)
"Young boys, young girls, ain't supposed to die on a Saturday night"
(The '59 Sound)
The '59 Sound på Spotify
Mina tre favoritspår från "The 59' Sound":
The '59 Sound
Meet Me By The River's Edge
Great Expectations
I New Jersey älskar alla Bruce Springsteen och The Gaslight Anthem är inget undantag. De är varken kreddiga, svåra eller särskilt originella, men "The '59 Sound" är helt enkelt sån där skiva jag hela tiden längtar efter att lyssna på. De drivs av sångaren Brian Fallons passion och berättarglädje och jag älskar att spåren på plattan är 12 h i s t o r i e r och inte bara 12 låtar.
The Gaslight Anthem är enkel, ärlig soulstänkt punkrock med enkla, ärliga texter fyllda av själ, desperation, kärlekstörst med mängder av referenser till populärkultur och även Bossen själv. Om Bruce Springsteen var 20 år idag och bildade ett punkrock-band så skulle det förmodligen låta som The Gaslight Anthem. "The '59 Sound" bjuder inte på några som helst konstigheter, men jag blir varm i hjärtat av den.
"You remind Nana, if she asks why,
that a thief stole my heart while she was making up her mind.
I heard she lives in Brooklyn with the cool,
goes crazy over that New York scene on 7th Avenue.
But I used to wait at the diner, a million nights without her,
praying she won't cancel again tonight.
And the waiter served my coffee with a consolation sigh.
You remind Nana, if she asks why"
(Here's Looking At You, Kid)
"And Maria came from Nashville with a suitcase in her hand
I always kinda sorta wished I looked like Elvis
And in my head there's all these classic cars
And outlaw cowboy bands
I always kinda sorta wish I'm someone else"
(High Lonesome)
"Young boys, young girls, ain't supposed to die on a Saturday night"
(The '59 Sound)
The '59 Sound på Spotify
Mina tre favoritspår från "The 59' Sound":
The '59 Sound
Meet Me By The River's Edge
Great Expectations
Etiketter:
2008 års 50 bästa album,
bruce springsteen,
listor,
musik,
new jersey,
the gaslight anthem
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)