måndag 16 november 2009

It's the way your shoulders shake and what they're shaking for

Idag fyller jag år och det tänkte jag fira med att tillägna ett blogginlägg en av världens bästa låtar. Men innan jag tar mig an det tänkte jag bara hänga kvar lite vid själv år-fyllandet.

För när jag skulle sova igår så kände jag i kroppen att jag fyllde år dagen efter. Den där varma fina känslan av att man längtar till dagen efter.

Och nu till det lustiga - Jag hade egentligen ingenting att se fram emot!

Idag är ingen speciell dag, rent praktiskt. Jag firar inte min födelsedag något speciellt längre och idag ska jag jobba som vanligt. Förmodligen blir det några grattis-samtal och nån present, men annars är det här precis som vilken måndag som helst.

Och trots det så hade jag den där varma, luriga, lustiga, mysiga, barnsligt förtjusta känslan i kroppen igår natt när jag låg och försökte sova. Som dagen innan julafton när man var liten ni vet. Som att min kropp VISSTE att det var den 16:e november imorgon. Som att 16:e november är något som sitter i nervtrådarna och inte något som blir vad man gör det till. 16:e november kommer alltid vara 16:e november. Jag kommer alltid vara åtta år gammal kvällen innan. Ligga och vidröra illusionen av att man är ett litet barn igen som väntar på den största dagen på året.

Jag tror att när man blir lite äldre så uppskattar man mer och mer tiden före och efter något stort händer. Jag menar, jag är ju givetvis inte överdrivet besviken nu för att jag inte har sju hårda paket att riva upp och en orgie i godis och läsk att se fram emot. Det kan vara ganska skönt att få slippa den biten, men däremot att få uppleva den där kvällen före-känslan är ovärdeligt. En liten tidsresa. Jag hoppas att nån fattar vad fan jag jiddrar om.

Och min mamma berättade precis att hennes kropp känner av att jag föddes just idag. "Före den 16:e november avskyr jag höstmörkret men idag vänder det och jag börjar se ljusare på tillvaron igen. Så är det varje år 16:e november" sa hon. Ganska vackert tycker jag.

Men DET om DET! Grattis till mig osv.

* * *

Nu till det viktiga.

Den här låten som jag tänkte prata lite om har jag skrivit lite kort om i tidigare i bloggen tror jag. Jag har inte älskat den så väldigt länge, ett och ett halv år ungefär tror jag. Men den kom perfekt in i mitt liv och är en av få låtar som jag har gråtit till. Jag gråter inte så ofta.

Du som läser det här är säkert som jag; Jag vill gärna hitta mina favoritlåtar själv. Men ärligt talat, det är en jobbig grej i längden för man missar så jävla mycket om man inte kan släppa den töntigheten. Så jag försöker verkligen ta till mig det folk visar för mig, man kan inte alltid vara först på bollen. Så ta dig gärna tid med den här låten, trots att du inte hittat den "själv". Försök förstå vad jag tycker är så stort med den. Jag tror att alla människor som någon gång varit kär skulle älska den här låten.

Låten är I Want You med Elvis Costello.

Alla människor som någon gång har varit kära kan känna smärtan i den här texten. Texten talar ju egentligen för sig själv men jag vill ändå väldigt gärna skriva lite om den, en av de bästa låttexter som någonsin skrivit i mitt tycke. När jag var som mest besatt av den här låten var jag samtidigt besatt av en flicka. Ibland var I Want You den enda låten som fanns.

I Want You handlar om att vara så jävla kär att man blir livrädd för sig själv, om att känna att man kan dö för någon hur enkelt som helst, hur en person blir större än livet. Om att få nederlaget spottat i ansiktet men att vägra inse. Att inte ha varken fysisk eller psykisk möjlighet att inse. Det är redan för sent, det har gått för långt. Ilskan, desperationen, smärtan och ursinnet och AH DET GÖR SÅ ONT!

Men om du inte kan känna det så är det inte fel på dig. Förmodligen befinner du dig isåfall förmodligen i ett stabilt förhållande, lyckligt besparad från känslomässiga bergochdalbanor, och är helt enkelt lite för långt borta just nu från den här typen av ologiska, irrationella känslor. Eller så har du aldrig varit kär. Eller så gillar du helt enkelt inte låten, men det finner jag svårt att tro.

Desperationen i Costellos röst är så vacker och plågsam på samma gång. Hur alla små detaljer med henne gör honom galen. För visst är det de små detaljerna som gör oss GALNA? Hur hennes axlar skakar och varför de skakar. Hur vi minns de där sakerna hon alltid sa, hur minnet av hennes leende för alltid skurits in med kniv framför våra ögon.

Jag älskar ju Woody Allen och jag tycker att det här lilla skämtet, från Alles gamla masterpiece Annie Hall, kan sammanfatta ganska mycket:

-Min bror har blivit galen, han tror att han är en höna.
-Skicka honom till psyket då!
-Nej, det går inte.
-Varför inte?
-Jag behöver äggen.


Det finns ingen logik, men vi är likväl fullständigt beroende av livet, av lidandet, av kärleken i all sin absurditet och ingen har kanske skildrat det bättre än Elvis Costello i I Want You.

I Want You på Spotify.

Och här är en väldigt väldigt fin version av den när han gör den live tillsammans med Fiona Apple.



Oh my baby, baby
I love you more than I can tell.
I don't think I can live without you, and I know that I never will.

Oh my baby, baby
I want you so it scares me to death.
I can't say anymore than I love you.
Everything else is a waste of breath.


I want you
You've had your fun, you don't get well no more.
I want you
Your fingernails go dragging down the wall.
Be careful darling, you might fall.

I want you
I woke up and one of us was crying
I want you
You said: young man I do believe you're dying
I want you
If you need a second opinion, as you seem to do these days
I want you
You can look in my eyes and you can count the ways I want you

Did you mean to tell me but seem to forget
I want you
Since when were you so generous and inarticulate
I want you
It's the stupid details that my heart is breaking for
Its the way your shoulders shake and what they're shaking for
I want you
It's knowing that he knows you now after only guessing
It's the thought of him undressing you or you undressing


I want you
He tossed some tatty compliment your way
I want you
And you were fool enough to love it when he said I want you

I want you

I want you
The truth can't hurt you, its just like the dark
It scares you witless, but in time you see things clear and stark
I want you
Go on and hurt me, then we'll let it drop
I want you
I'm afraid I won't know where to stop
I want you
I'm not ashamed to say I cried for you
I want you
I want to know the things you did that we do too
I want you
I want to hear he pleases you more than I do
I want you
I might as well be useless for all it means to you
I want you
Did you call his name out as he held you down
I want you
Oh no my darling not with that clown
I want you
You've had your fun you don't get well no more
I want you
No one who wants you could want you more
I want you
Every night when I go off to bed and when I wake up
I want you
I want you I'm going to say it once again til I instill it

I know I'm going to feel this way until you kill it.


6 kommentarer:

jonathan sa...

ojojoj, så jävla bra! Fenomenalt!

sången är helt fantastisk! (då har jag bara lyssnat på den en gång) den här ska jag spara, komma ihåg och plocka fram om/när den behövs. jag fullkomligt älskar känslan i den, fy fan, man förstår så precis, underbart! det går rysningar genom hela min kropp när jag lyssnar på den. axlarnas skakningar är perfekta!

det du skrivit är super det också!

ett inlägg som borde sparas och förvaras för framtiden. du borde ha skrivit "al-qaida" och "usa" för att ha försäkrat den biten.

Tack!!

jonathan sa...

det måste bli en fortsättning.

nu kom det tårar, under tredje lyssningen. jag kan verkligen förstå hur mycket den här sången har betytt för dig. jag vet inte om ska vara glad för din skull att du har haft den för att "personifiera" den/de där känslan/orna, eller om jag ska vara ledsen. jag vet hur jävla fruktansvärt det kan vara när man hittar en sång som passar in så perfekt i något så hemskt. det är det bästa och sämsta på samma gång, det är allt. så stort.

jag spyr (ibland) på att man ska få så starka känslor, känna så jävla mycket. den här sången beskriver fan det värsta. åhh, jag vill inte tänka på det ödet, jag hoppas så innerligt att jag aldrig får samma relation till den som du har. jag känner mig nästan förkrossad bara av att tänka på det, bara genom att känna vilka känslor den här sången kan väcka, förstärka, bearbeta.

fy fan,
vilken otrolig sång!

kom hit ska du få en kram!

Slim Sam sa...

Återigen tack! Betyder jättemycket att få såna här reaktioner på det man skriver. Underbart :)

Tittade du på youtube-klippet också? Originalet är alltid originalet liksom, men fan vilken jävla inlevelse Fiona Apple har när hon sjunger.. Hon ser helt tagen ut efteråt, som att hon nästan håller på att bryta ihop.

Den är så jävla ärlig den här låten, jag älskar det. Så rå och osentimental men så vacker i all sin tragik. Jag hoppas för din skull att den tiden inte kommer när den här låten är den enda låten i världen. Men samtidigt var det så jävla viktigt att den fanns för mig där och då. Och nu kommer jag alltid ha den med mig.

Vi ses i december och då jävlar ska vi prata känslor.
Kram på dig min vän!

jonathan sa...

Jag lyssnade precis på den här igen.
Shit pomfritt säger jag bara:

Shit pomfritt!!

jonathan sa...

Nu såg jag klippet med Fiona Apple..

Oj..

L sa...

hehe här är jag igen och nu tillbaka i bloggen, men jag måste säga att den är fantastisk. Har lyssnat på den först nu i snart en vecka.