Jag är inte synsk på något sätt, det ska klargöras, MEN jag tror att den här skivan är en sån där skiva som kommer betraktas som en "klassiker" om många år. Den kommer kallas "viktig" och "signifikativ för sin tidsanda" och dylikt. Idag får den blandad uppskattning, vissa hyllar MGMT medan andra tycker att de blott är en överskattad hype. Men tro mig, den här skivan kommer leva kvar länge. Den är väldigt speciell.
Texten till sönderspelade, men underbara, "Time To Pretend" ringar in essensen av MGMT. En helt fucking fett fantastisk text, för den har så många lager. Med en viss glimt av distans och charmig sarkasm lyckas Brooklyn-duon göra ett kärlekspar av cynism och romantik, och övertalar oss om att det enda sättet att leva livet är att låtsas göra det tills vi tror på det. Att det enda sättet att bli rockstjärnor är att intala oss att vi redan är det.
Om man är en vän av att skära ner musiken i beståndsdelar (vilket vi ju alla är, för det är ju så härligt eller hur) så hittar vi David Bowie, Beatles, The Flaming Lips, 90-tals-britpop och 60-tals-psykedelia. Rent musikaliskt lever MGMT på snuskigt starka melodier och plattan har en perfekt balans mellan klockrena pophits och låtar som kräver några lyssningar innan de sätter sig. Soundet är vinylvänligt knaprigt, lite smutsigt, väldigt snyggt.
I och med den här plattan peakade det sena 2000-talets massiva indie-electro-rörelse, och överskattade eller ej - uppmärksamheten kring MGMT är rättmätig.
"I'm feelin rough, I'm feelin raw, I'm in the prime of my life
Let's make some music, make some money, find some models for wives
I'll move to Paris, shoot some heroin and fuck with the stars
You man, the island and the cocaine and the elegant cars
This is our decision to live fast and die young
We've got the vision, now let's have some fun
Yeah it's overwhelming, but what else can we do?
Get jobs in offices and wake up for the morning commute?
Forget about our mothers and our friends
We were fated to pretend
I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms
I'll miss the comfort of my mother and the weight of the world
I'll miss my sister, miss my father, miss my dog and my home
Yeah I'll miss the boredom and the freedom and the time spent alone
But there is really nothing, nothing we can do
Love must be forgotten, life can always start up anew
The models will have children, we'll get a divorce,
we'll find some more models, everything must run its course
We'll choke on our vomit and that will be the end
We were fated to pretend"
(Time To Pretend)
Oracular Spectacular på Spotify
Mina tre favoritspår från "Oracular Spectacular":
Time To Pretend
Kids
Pieces Of What
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar