Det här är en helt jävla galet imponerande debutplatta från Philadelphias och Secretly Canadians The War On Drugs. Experimentlusta, berättarglädje, passion och traditionell jävla rock n'roll är vad Wagonwheel Blues handlar om. Att bandet dyrkar Bob Dylan behövs ingen utredning för att kunna konstatera, men det som gör det här till en av mina absoluta favoritplattor från förra året är att Kurt Vile och hans bandkollegor väver in Suicide-psykedelia och My Bloody Valentine-shoegaze i sin kraftfulla Dylan-, Neil Young- och The Boss-inspirerade rock (episka "A Needle In Your Eye #16" låter som ett E-Street Band på droger). Det här är inspirerad, nytänkande rockmusik av ett band som jag tror kommer bli till och med ännu bättre.
"You seem a little on the high side
Disconnected from me
Been a little to anxious and a little too sweet
Have you been chopping down treetops tree after tree?
Have you been digging for diamonds at the bottom of the sea?
He said I'm taking the farm out from under your knees
Said I'm taking the air and the rag that you're bleeding upon
Come on meet me where the highways and the one way streets
Come together like the motion
Comes together with my feet
Well top and bottom it's all the same to me
Until all my breathing air is gone
Well you feel it in the ozone zone zone
You can feel it in the knees knees knees
You can feel it in the dirt that's going under your feet
You can feel it in the highways and the one way streets
When you’re digging for diamonds at the bottom of the sea"
(Taking The Farm)
Mina tre favoritspår från "Wagonwheel Blues":
Taking The Farm
A Needle In Your Eye #16
Arms Like Boulders
Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar