I mina öron - det enda par jag har och som en följd av detta de enda jag kan hänvisa till - är det här 60-tals-pop, med lite drag av psykedelia, noisig punk och shoegaze. Jag gillar fortfarande förra skivan, Cryptograms, lite bättre - den var fuckin' faboulos - men Microcastle växer och växer. Ljudbilden är klar och skivan är överlag tamejfan rätt så tillgänglig och poppig i all sin introverthet (jamenvisst, ibland hittar jag på egna ord). Deerhunters musik är som livet - aldrig perfekt, aldrig fogligt, aldrig med ett lyckligt slut - Deerhunter är konst och om Bradford Cox inte kan kontrollera sitt liv eller sin sjukdom (Marfans syndrom) så kan han åtminstone kontrollera sin konst. Och detta gör han med den äran.
Mina tre favoritspår från "Microcaslte / Weird Era Cont.":
Nothing Ever Happened
Twilight At Carbon Lake
Agoraphobia
1 kommentar:
För en hundradels sekund fick jag för mig att det stod Basshunter.
Skicka en kommentar