Lördagen
THE GO! TEAM
Apollo
När Brightons stoltheter The Go! Team med Ninja i spetsen till slut drog igång en halvtimme för sent pga lördag-eftermiddagens tyfon var det inget att snacka om. The Go! Team är en upplevelse live. Ett jävla drag och trots att jag inte är speciellt inlyssnad på deras skivor så satte sig låtarna direkt. Världens flexiblaste band? Bandmedlemmarna bytte instrument med varandra oftare än bröderna Schulman knackar blogginlägg. Ninja är en cool brud per definition och en scenpersonlighet av rang, men draget att sätta henne bakom trummorna i en av låtarna måste ifrågasättas.
Betyg: 7/10
MAPS
Andromeda
Det som inte fick ske var ett faktum: Maps krockade med Yelle. Men det var ändå skönt att mitt ambivalenta huvud slapp välja själv för det vet jag inte hur det hade slutat. Techonhuset Orion var nämligen fullständigt packat när vi kom dit och Maps kändes som ett behagligare och mindre svettigt alternativ at the moment. Visserligen är Yelle snyggare och sexigare än Maps (...or?) men när det kommer till drömsk shoegaze-electronica har Yelle ingenting att hämta. GRYM spelning och faktiskt bättre än jag väntat mig även om Maps blivit ett av mina favoritband på sistone. Like two peas-Maps-special: Maps James Chapman och Johan Rheborg.
Betyg: 8/10
DEATH CAB FOR CUTIE
Vintergatan
Jag gillade choklad en gång i tiden. Nu kan jag äta en fjärdedels snickers sen spyr jag. Det är väl inte riktigt samma sak med band som DCFC, ett i grunden bra band, men efter ett par låtar behöver min kropp inte mer. Den säger ifrån.
Betyg: 5/10
TEPR
Orion
Kanske festivalens stora överaskning. På förhand hade jag bara hört ett par spår med fransmannen och givetvis hans fantastiska Yelle-remix. Men att han var SÅ bra hade jag inte kunnat ana. TEPR bjöd på ett enastående potpurri av electro, house, techno, bounce och grime och byggde en kyrka i Orionhuset.
Betyg: 9/10
HOT CHIP
Vintergatan
Jag tycker verkligen att Hot Chip är ett coolt och bra band men på vintergatan kom de verkligen inte till sin rätt. Jag såg dem för snart två år sedan på Debaser och det var precis rätt omgivning för de brittiska electropop-giganterna. En fantastisk spelning. Men på Arvika infann sig aldrig intensiteten och inte ens Ready for the floor, som kanske är typ årets poplåt, lämnade något större intryck. Nu flöt tyngden och energin i låtarna mest ut i natten som eko av hur bra det skulle kunnat bli i en intimare omgivning.
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar