1. AIK
2. Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Hammarby
5. Kalmar FF
6. Helsingborg
7. Djurgården
8. Halmstad
9. Malmö FF
10. IFK Norrköping
11. Trelleborg
12. Gefle
13. Gif Sundsvall
14. Gais
15. Ljungskile
16. Örebro
måndag 31 mars 2008
onsdag 19 mars 2008
#27. Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
27. Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare
Att om ett band eller en artist använda begreppet "slog ner som en bomb" är ju lite av en klyscha och något jag helst låter bli. Men slog ner som en bomb var precis vad Arctic Monkeys gjorde i England tidigt år 2006. Bandet hade året innan lagt ut sina låtar gratis på internet, vilket så småningom lett till ett skivkontrakt med det gigantiska brittiska skivbolaget Domino Records. Arctic Monkeys blev hur stora som helst på rekordkort tid och på prestigefyllda EMI awards blev bandet historiska genom att erhålla priserna som "bästa nykomling" och "Englands bästa grupp" - två priser som aldrig tidigare delats ut till samma band under samma år. Arctic Monkeys är svåra att inte bli förtjust i och jag själv fastande för dem när jag såg dem på en tv-sänd liveshow. Det var ett riktigt "moment". Jag tog till mig deras uppfinningsrika och uppkäftiga britpop/indierock direkt, men framför allt fastnade jag för frontmannen. Sångaren och gitarristen Alex Turner, som är född så sent som 1986, är en karismatisk söt liten figur och bandets huvudsakliga låtskrivare. Vad som speciellt utmärker Turner är hans charmiga Sheffield-dialekt och hans finurliga texter som vittnar om en lysande språklig begåvning. Fulsnygge Turner blev också nyligen utsedd till "coolest man on the planet" av Englands bäst säljande musiktidning NME. Favourite Worst Nightmare är kanske inte lika bra som debuten, men det är en mycket bra uppföljare som inte krånglar till det, utan kör vidare på samma vinnande koncept. Brainstorm, som inleder nya plattan, tycker jag är fetgrym, och bandets hittils bästa låt.
Brainstorm
Teddy Picker
Att om ett band eller en artist använda begreppet "slog ner som en bomb" är ju lite av en klyscha och något jag helst låter bli. Men slog ner som en bomb var precis vad Arctic Monkeys gjorde i England tidigt år 2006. Bandet hade året innan lagt ut sina låtar gratis på internet, vilket så småningom lett till ett skivkontrakt med det gigantiska brittiska skivbolaget Domino Records. Arctic Monkeys blev hur stora som helst på rekordkort tid och på prestigefyllda EMI awards blev bandet historiska genom att erhålla priserna som "bästa nykomling" och "Englands bästa grupp" - två priser som aldrig tidigare delats ut till samma band under samma år. Arctic Monkeys är svåra att inte bli förtjust i och jag själv fastande för dem när jag såg dem på en tv-sänd liveshow. Det var ett riktigt "moment". Jag tog till mig deras uppfinningsrika och uppkäftiga britpop/indierock direkt, men framför allt fastnade jag för frontmannen. Sångaren och gitarristen Alex Turner, som är född så sent som 1986, är en karismatisk söt liten figur och bandets huvudsakliga låtskrivare. Vad som speciellt utmärker Turner är hans charmiga Sheffield-dialekt och hans finurliga texter som vittnar om en lysande språklig begåvning. Fulsnygge Turner blev också nyligen utsedd till "coolest man on the planet" av Englands bäst säljande musiktidning NME. Favourite Worst Nightmare är kanske inte lika bra som debuten, men det är en mycket bra uppföljare som inte krånglar till det, utan kör vidare på samma vinnande koncept. Brainstorm, som inleder nya plattan, tycker jag är fetgrym, och bandets hittils bästa låt.
Brainstorm
Teddy Picker
Etiketter:
alex turner,
arctic monkeys,
fulsnygg,
united kingdom
#28. Black Lips - Good Bad Not Evil
Om ni inte visste att den här listan bara innehöll musik från 2007 så hade ni tveklöst placerat in Black Lips Good Bad Not Evil någonstans runt 1966 - för att sedan förbluffas över det faktum att den här 60-tals garage-dängan är släppt och inspelad så sent som förra året. Black Lips är fem odågor i 20-25-årsåldern från Atlanta som är kända för ett stenhårt turnérande ("the hardest working band of 2007" utnämndes de till av New York Times) och sina obscena liveshower, som har kunnat innehålla fyrverkerier, nakenhet och urinering. Musiken på "Good Bad Not Evil" är en energisk och uppkäftig 60-tals-hyllning, starkt influerad av kultband från 60-talet som The Sonics, The Standells, The Electric Prunes och The Seeds. Katrina, Navajo, Bad Kids och Veni Vidi Vici är samtliga underbara små garage-rökare på 2007 års 28:e bästa skiva.
Katrina
Bad Kids
Katrina
Bad Kids
Etiketter:
black lips,
fyverkerier,
garage,
nakenhet,
odågor,
urinering
tisdag 18 mars 2008
#29. Dillinger Escape Plan - Ire Works
Dillinger Escape Plans musikkonst är en balansgång mellan kreddig musikalisk finkultur och onani. Självgodhet eller entusiasm? Kanske både och, men framför allt det senare. Dillingers genre kallas ibland mathrock eller mathcore, etiketter som jag i vanliga fall föredrar att undvika, men när det kommer till Dillinger är det nästan oundvikligt. Vid en första lyssning av bandets musik låter det lite som man skulle kunna tänka sig att det skulle låta om någon försökte tonsätta Einsteins relativitetsteori. Dillinger Escape Plan är överbegåvade, och de tvekar inte en sekund på att överföra sin talang på skiva. Vad jag tycker är underbart med sådan här teknisk, progressiv musik är att den har två dimensioner till skillnad från annan musik. Du kan lyssna i två lägen. Dels kan du sätta på plattan och bara lyssna på det du hör och njuta av bra låtar och bra musik. Men du kan också sätta dig in i musiken och försöka förstå den, dess beståndsdelar och uppbyggnad. Du plockar isär låtarna och bygger ihop dem igen - avslöjar dem. Då låter plötsligt musiken helt annorlunda. Men för att sådan här musik ska funka krävs det också att den funkar i förstaläget, utan att behöva gå in djupare i vad de faktiskt sysslar med, och Dillinger är inte bara bäst på att hantera sina instrument, de är dessutom bäst i genren på att göra bra låtar.
Ire Works sampler
Milk Lizard
Etiketter:
dillinger escape plan,
kultur,
matematik,
onani
fredag 14 mars 2008
2007 års bästa album - #30.Machine Head - The Blackening
30. Machine Head - The Blackening
Det blir inte mycket mer macho än Machine Head. Bandet består av fyra arga, vältränade, testosteronstinna karlakarlar som spelar massiv, tung, tight metal. Kvartetten bildades i början av 1990-talet och blev trendsättande med sitt kompakta sound och välspelade, riffiga metal. Sångaren och frontmannen Robb Flynn är en karismatisk herre som började sin musikaliska bana i Bay Area-combon Vio-lence. Han har en säregen röst och drar sig inte för variera sina brutala grymtningar med ett och annat parti med ren och skär skönsång. Machine Head är ett av mycket få band som kommer undan med det, mycket på grund av deras kultstatus och för att de var ett av de metalband som först använde sig av tilltaget med ren sång - med andra ord hoppade de inte på någon trend. Det är åtminstone logik för en hårdrockare. 2007 års The Blackening är, enligt mig, inte bättre än deras debut Burn My Eyes från 1994, men helt klart det bästa bandet åstadkommit sedan dess. "The Blackening" är en modern metalplatta som blandar stenhårda, typiska Machine Head-riff (som på den här skivan är hårdare, tightare och tuffare än någonsin) med snabb och våldsam thrash. Inledande tiominutersköraren Clenching The Fists Of Dissent är tillsammans med hardcore-doftande Asthetics Of Hate och mäktiga Halo skivans absoluta höjdpunkter.
Asthetics Of Hate
Halo, Live Donington Download Festival 2007
Etiketter:
halo,
lista,
machine head,
macho,
metal,
riff,
robb flynn,
the blackening
fredag 7 mars 2008
Shawty Get Loose
Väldigt lite bloggande på sistone, visst? Vad har jag egentligen haft för mig? Här följer en kort genomgång. Jag har:
- Jobbat.
- Köpt en gul tischa på Topman.
- Köpt ett par skitsnygga solglajor med vita bågar på Stadium för dryga hundringen.
- Tankat ner typ 15 skivor, varav jag har lyssnat på hälften och gillat en eller två.
- Börjat hysa obehagligt starka känslor för Lykke Li.
- Tittat på Vakna! med The Voice precis som alltid.
- Haft tandvärk. Tandvärk är Satan.
- Frossat ipren. Mot tandvärken. Nämnde jag att tandvärk är Satan?
- Höll på att glömma! Köpt två vinylskivor, och jag älskar dem! Den ena är Municipal Waste's "Hazardous Mutation", den andra är nummer två på min lista över 2007 års bästa skivor, så den återkommer vi till.
- Skrivit en krönika.
- Varit på Åhléns-rea och köpt första säsongen av Nip/Tuck, världens coolaste tv-serie, för 300 spänn och Mylo's utmärkta "Destroy Rock N'Roll" för inte mer än 17 spänn! Snacka om att ta begreppet fynda till nya höjder.
Annars diggar jag detta idag.
Cya!
- Jobbat.
- Köpt en gul tischa på Topman.
- Köpt ett par skitsnygga solglajor med vita bågar på Stadium för dryga hundringen.
- Tankat ner typ 15 skivor, varav jag har lyssnat på hälften och gillat en eller två.
- Börjat hysa obehagligt starka känslor för Lykke Li.
- Tittat på Vakna! med The Voice precis som alltid.
- Haft tandvärk. Tandvärk är Satan.
- Frossat ipren. Mot tandvärken. Nämnde jag att tandvärk är Satan?
- Höll på att glömma! Köpt två vinylskivor, och jag älskar dem! Den ena är Municipal Waste's "Hazardous Mutation", den andra är nummer två på min lista över 2007 års bästa skivor, så den återkommer vi till.
- Skrivit en krönika.
- Varit på Åhléns-rea och köpt första säsongen av Nip/Tuck, världens coolaste tv-serie, för 300 spänn och Mylo's utmärkta "Destroy Rock N'Roll" för inte mer än 17 spänn! Snacka om att ta begreppet fynda till nya höjder.
Annars diggar jag detta idag.
Cya!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)