30. Machine Head - The BlackeningDet blir inte mycket mer macho än
Machine Head. Bandet består av fyra arga, vältränade, testosteronstinna karlakarlar som spelar massiv, tung, tight metal. Kvartetten bildades i början av 1990-talet och blev trendsättande med sitt kompakta sound och välspelade, riffiga metal. Sångaren och frontmannen
Robb Flynn är en karismatisk herre som började sin musikaliska bana i Bay Area-combon
Vio-lence. Han har en säregen röst och drar sig inte för variera sina brutala grymtningar med ett och annat parti med ren och skär skönsång. Machine Head är ett av mycket få band som kommer undan med det, mycket på grund av deras kultstatus och för att de var ett av de metalband som först använde sig av tilltaget med ren sång - med andra ord hoppade de inte på någon trend. Det är åtminstone logik för en hårdrockare. 2007 års
The Blackening är, enligt mig, inte bättre än deras debut
Burn My Eyes från 1994, men helt klart det bästa bandet åstadkommit sedan dess. "The Blackening" är en modern metalplatta som blandar stenhårda, typiska Machine Head-riff (som på den här skivan är hårdare, tightare och tuffare än någonsin) med snabb och våldsam thrash. Inledande tiominutersköraren
Clenching The Fists Of Dissent är tillsammans med hardcore-doftande
Asthetics Of Hate och mäktiga
Halo skivans absoluta höjdpunkter.
Asthetics Of HateHalo, Live Donington Download Festival 2007
