2009 års 25 bästa album; #1-5

1. THE XX - XX





















XX på Spotify


2. DIRTY PROJECTORS - BITTE ORCA






















Bitte Orca på Spotify


3. MASTODON - CRACK THE SKYE



















Crack The Skye på Spotify


4. MEMORY TAPES - SEEK MAGIC






















5. GIRLS - ALBUM




















Album på Spotify

25. Mastodon - Iron Tusk

11 låtar som ska spelas på min begravning - #5

5. Mastodon - Iron Tusk

Efter ett par ballader är det dags att ruska om mina kära begravningsgäster. När jag resonerade fram och tillbaka mellan olika låtar för att få fram den här listan bestämde jag mig för att jag ville ha med minst en metallåt. Hårdrock, punk och metal var det som gav mig en identitet när jag var liten och det är fortfarande, och kommer alltid vara, en stor del av min musikkonsumtion. Jag funderade länge på om jag skulle ha med något med barndomsfavoriter som Iron Maiden, Slayer, Black Sabbath, Pantera, Megadeth eller Metallica. Men nostalgi finns det redan gott om på den här listan.

Istället får det bli "Iron Tusk" med Mastodon. Mastodon, menar jag, är världens bästa metalband idag. Det som gör Mastodon så bra är att de har allt: förtrollande vackra gitarrharmonier, världens i särklass (ja, i särklass) bästa trummis Brann Dailor (lyssna på trumfillet ca. 2:08 in i låten), blinkningar till 70-talets tungrock och framför allt - de lyckas kombinera sin överlägsna skicklighet med vad musik handlar om: känsla och energi. Bandet balanserar influenser från hardcore- och punkscenens opretentiösa hänsynslöshet med tekniska progressiva finesser som inget annat band gjort före dem. Balansen mellan det vackra och det brutala är perfekt.

"Iron Tusk" är en våldsam vansinnesfärd och höjdpunkten från 2004 års "Leviathan" - kanske den bästa metalplattan som någonsin gjorts. Klicka på taggen "Mastodon" om ni vill ha mer.



Straight line
Feel it burst liver and lung
Long and strong
'Til she spills her black blood
Center down
Vast the head body and tail
Shatter life
Physeter catodon

Culture vulture
Elephant graveyard
Culture vulture

Engage monster
Wreaking vengeance
Assault with all martial rage
Sail on

Crack The Skye, dagens outfit och livets mening

Idag har jag och Alvin "gjort stan". Vädret var MAGISKT till en början. Helt perfekt. Värmen och behagligheten i de svala vindarna var så väl avvägda att de skulla kunnat vara vetenskapligt framställda i ett laboratorium.
Men sedan kom regnet.
Och jag tappade bort min mobil. Men hittade den igen. Ärligt talat, jag hoppades att den skulle vara borta, det lilla aset. Men den är helt jävla omöjlig att bli av med. Och hur mycket jag än tappar den går den aldrig sönder. Ger mig fan på att om jag skulle slå sönder den i en miljon delar så skulle den återskapa sig själv som T-1000 i Terminator 2..

I ALLA FALL! Jag bytte bort alla mina pengar mot ett par nya outfits som jag är väldigt nöjd med. Här har ni ett smakprov. NOTERA HUR JAG FÖRSÖKER POSERA.
























Jag var även tvungen att smita in i en skivaffär och SKIVAFFÄRER ÄR DET BÄSTA JAG VET! Det var tur att klockan hade hunnit bli rätt mycket så att jag bara hann vara där inne i ungefär tio minuter innan de stängde. Jag BLIR NÄMLIGEN GALEN när jag går in en skivaffärer. JAG GÅR BANANAS! AHAHAHAAA! Om jag har pengar på mig och får strutta omkring i en halvtimme i en bra skivaffär så kommer jag ut därifrån med så många lp-skivor att om jag staplade dem på varandra skulle de nå upp till GUD!
En dag i skivaffären är en farlig dag.
En hård kamp. Beslutsångesten. Så mycket man vill ha, så lite man kan köpa. Vidrigt, inte sant?
Men idag kom jag ut därifrån med endast två skivor. Prövade att stapla dem på varandra men nådde ej upp till Gud. ..ELLER

Köpte bland annat Mastodons nya "Crack The Skye". Förmodligen topp 3 på listan över 2009 års album. Kolla in senaste singeln "Divinations". MÖCKE MÖCKE BRA.



Mastodon-Divinations
by brienta


* * *

Jag har, med hjälp av en vän, konstruerat en matematisk formel som närmar sig livets mening:

"Man möter sitt öde på den väg man valt för att undgå det" + "På rullande sten växer ingen mossa" = Road trip.

"Om man vet precis vad man ska göra, varför då göra det?" + "Naturen har skänkt de stora människorna förmågan att handla, och lämnat åt de övriga att döma" = Fuck life.

Road trip + Fuck life = "Dåren begår de fel som den intelligenta begår först efter noggranna överväganden".

* * *

Jag har två personer inom mig. den ena heter Samuel och den andra har inget namn men jag kallar honom "Il fenomeno vero". "Il fenomeno vero" vet ingenting eller så vet han allt. Jag har ingen aning. Det är det som är så farligt men väldigt intressant med honom. Och det är därför jag alltid försöker lyssna på honom. Samuel känner till sex och döden. Men han har även varit med om mycket annat. Men han vet att det enda som är sant är vi inte kan veta vad som är sant. Problemet är att när jag försöker motarbeta "Il fenomeno vero" så vilseleder han mig varje gång. Bedrar mig. Men när jag följer honom kommer vi väldigt bra överens.

Mastodons 15 bästa låtar - #4

4. HEARTS ALIVE
Tagen från: Leviathan
Längd: 13.39

En oförglömlig resa. Praktfull, storslagen och en monumental del av Leviathan. Med gudomliga gitarrharmonier berättar Mastodon en livs historia på en knapp kvart. Desperation. Melankoli. Vrede. Ett ödesbestämt avsked.



TAKEN DOWN WITH HEARTS ALIVE
OUR HEARTS ALIVE

TIME AND SPACE / ALL ALONE
IT CAN BE A LONELY PLACE
THERE IT GOES / OPENING UP
I CAN'T STAND / I CAN'T BREATHE

TERRIFIED / GHASTLY CRY /SPIRALED LIVES
TAKEN DOWN / TAKEN DOWN

Mastodons 15 bästa låtar - #5

5. BLOOD AND THUNDER
Tagen från: Leviathan
Längd: 03.48

Den perfekta öppningslåten på den perfekta metalplattan. En jävla explosion. Versriffet som inleder låten är genialt i all sin enkelhet. När riffet vänder på sig självt är ett litet trolleritrick. Texten är suverän och varje ord sitter som en keps, inte minst inledande raden "I think that someone is trying to kill me!" och partiet mot slutet där Neil Fallon gästgrymtar. En rak, enkel och resolut superhit utan några som helst tveksamheter.



I THINK THAT SOMEONE IS TRYING TO KILL ME
INFECTING MY BLOOD AND DESTROYING MY MIND
NO MAN OF THE FLESH COULD EVER STOP ME
THE FIGHT FOR THIS FISH IS A FIGHT TO THE DEATH

WHITE WHALE / HOLY GRAIL

WHAT REMORSELESS EMPEROR COMMANDS ME
I NO LONGER GOVERN MY SOUL
I AM COMPLETELY IMMERSED IN DARKNESS
AS I TURN MY BODY AWAY FROM THE SUN

WHITE WHALE / HOLY GRAIL

SPLIT YOUR LUNGS WITH BLOOD AND THUNDER
WHEN YOU SEE THE WHITE WHALE
BREAK YOUR BACKS AND CRACK YOUR OARS MEN
IF YOU WISH TO PREVAIL

THIS IVORY LEG IS WHAT PROPELS ME
HARPOONS THRUST IN THE SKY
AIM DIRECTLY FOR HIS CROOKED BROW
AND LOOK HIM STRAIGHT IN THE EYE

WHITE WHALE / HOLY GRAIL

Mastodons 15 bästa låtar - #6

6. CAPILLARIAN CREST
Tagen från: Blood Mountain
Längd: 04.25

Den här låten innehåller så många goda idéer! Framför allt uppskattar jag när den ballar ur i ett skoningslöst, bisarrt jazz-inferno som försätter lyssnaren i ett tillstånd någonstans mellan förvirring och hypnos. Brann Dailors trumspel är briljant. BRILJANT, säger jag.



YOU DON'T HAVE TO GO
ESCAPING FROM THE LONG WAY / AND LEAVE US HERE ALL ALONE
CARVE / CARVE OUT YOUR SOUL
LAY IT ON THE ALTAR / AND LEAVE US HERE ALL ALONE

Mastodons 15 bästa låtar - #7

7. WORKHORSE
Tagen från: Remission
Längd: 03.45

En rigorös skapelse och helt obeveklig i all sin hänsynslöshet. Progressiv anarki! och det SVÄNGER!



LIKE A WORKHORSE STANDS FOR MILES / WORK FOR YOU AND NEVER GET TIRED
ROLL 'EM UP IT'S TIME TO GO / WE'LL BE BACK BEFORE IT'S TOO LONG

Mastodons 15 bästa låtar - #8

8. THIS MORTAL SOIL
Tagen från: Blood Mountain
Längd: 05.00

En mångsidig historia. Varje enskilt parti hade kunnat vara grunden till en helt egen låt. Troy får briljera med sin underskattade rena sång. Hans desperata ylande sätter stark prägel på en låt som i mina öron är Led Zeppelin i en lite stökigare 2000-tals-kostym. Det här är metal för den som i vanliga fall inte gillar metal.



THE ATMOSPHERE THAT FLOATS ABOVE THE EARTH IS CORRUPT FOR MAN / THIS WE KNOW

CIRCLE / MADE OF ASH
BETRAY HERE PRESENCE

HUNTRESS / GENTLE BREATH
LISTEN TO THE POISON ROSE

Mastodons 15 bästa låtar - #9

9. MARCH OF THE FIRE ANTS
Tagen från: Remission
Längd: 04.25

EPISK! Ett vidunder. Äckligt välkomponerad. Inte bandets största ögonblick för mig men ändå ett stort ögonblick i metalhistorien. Låten som tog Mastodon från underjorden till MTV.



AS PASSION ENCIRCLES THE DAILY STORM
THE HEART BLEEDS AND DROUGHTS DO NOT

BONE GRAVE / BONE ENGRAVED
STONE GRAVE / STONE ENGRAVED

ALL CIRCLES CREATED WITH INTENTION
AN OCEAN TURNS YELLOW
IT SOOTHES THE EYE

Mastodons 15 bästa låtar - #10

10. SLEEPING GIANT
Tagen från: Blood Mountain
Längd: 05:36

Helt enkelt väldigt väldigt vacker. Gitarrslingorna är oemotståndligt jävla graciösa. Låter som något från Zeppelins Houses Of The Holy i typ Kyuss-tappning.





EARTH HAS BURST / MOUNTAIN FLAMES / MOON BEHELD / FATHER SNAKE / MIND CONTROL / HAS LEFT ITS NEST

SHAME ON

BULLS ROAR LOUD / THE FEARLESS FALL / WOODEN VESSEL / BROKEN WINGS / CAUGHT MY KILLER / IN MY GRAVE

SHAME ON

EYES OF GRACE / KILL AGAIN / TRAPPED IN MAZE / TREMBLING FEAR / HEAD SCORCHED BROW / PERISH THE LAND

SHAME ON

Mastodons 15 bästa låtar - #11

11. ÍSLAND
Tagen från: Leviathan
Längd: 03:26

I all sin INFAMI är denna våldsamma styggelse ett riktigt guldkorn och viktig för Leviathans helhet. Kanske bandets punkigaste stund där ett par partier nästan osar lite crust.





LAVA GODDESS / ICE AND FIRE / SETTLING DOWN
OCEAN GEYSIR / GULLFOSS / HEIMAEY '73

Mastodons 15 bästa låtar - #12

12. WELCOMING WAR
Tagen från: Lifesblood/Call Of The Mastodon
Längd: 02:47

Ett monster! Det närmaste Mastodon kommer ren death metal. Riffet som kommer igång efter Branns trumfill är BRUTALT.




WELCOME TO WAR / AND IT GROWS

Mastodons 15 bästa låtar - #13

13. NAKED BURN
Tagen från: Leviathan
Längd: 03:42

En ballad-ish skapelse med ett förvisso skitsnyggt intro - men det är refrängen som är det stora med den här låten. Brent Hinds Ozzy-inspirerade ylande utgör en välbehövlig andingspaus från Troy Sanders kraftfulla avgrundsvrål. Men återigen.. refrängen!



SAVE YOURSELF / DON'T WAIT ON ME
MY FEET ARE SEWN / ENDLESS BOTTOM

Mastodons 15 bästa låtar - #14

14. MEGALODON
Tagen från: Leviathan
Längd: 04.23

En helt unik metalkomposition och den låt från Leviathan som kanske sticker ut allra mest. Upplägget är lika vrickat som genialt. Först det proggiga, ogreppbara introt (första halvan av riffet går i 7-takt, andra halvan i 9-takt), sedan den ursinniga versen som avslutas med en country-hook (!), som i sin tur banar väg för ett thrash-riff som hade platsat på Kill 'Em All. Låten avslutas med en melodislinga som känns igen från Black Sabbaths Vol 4. En sån här låt kan bara Mastodon göra.

Mastodons 15 bästa låtar - #15

15. OL'E NESSIE
Tagen från: Remission
Längd: 06.05

Debutens vackraste ögonblick. En låt vars hypnotiska melodier flyter fram och när sjöodjuret visar sig efter tre minuter fulländas dynamiken. Fullt av blinkningar till tidigt 70-tal.




SANCTION LIVED HERE / TAUGHT BY MASTERS / FLIGHT OF GIVING / BE MINE ALWAYS
HERE FOR DURATION / MISS MY SWEET LOVE / TIMES OF SAILING / KEEP ME GROUNDED

MAKE US SURE OF FUTURE SANCTIONS

Mastodons 15 bästa låtar - Introduktion

Mastodon är om inte världens bästa metalband så utan tvekan topp två. Det är alltid svårt för mig att förbise Slayer i den här frågan. Sedan debut-ep'n Lifesblood har mastodonten släppt tre fullängdare samt Call Of The Mastodon som är en nyinspelning av Lifesblood + fyra tidigare outgivna demospår.

2002 kom debuten Remission, en våldsam vansinnesfärd med lyrik löst baserat kring temat eld. Bandets breda genombrott dröjde till 2004 års Leviathan - ett fulländat musikaliskt mästerverk. Efter ett bolagsbyte från Relapse till Warner kom 2006 Blood Mountain, en skiva som inte alls är långt ifrån Leviathans perfektion och vars toppar är något av det absolut bästa bandet presterat.

Att ta ut en sådan här lista är SVÅRT. Men det måste göras. Och jag har gjort det.

Av de 42 låtar jag hade att välja mellan ville jag i ett tidigt skede ha med i princip allihopa. Orimligt. Men efter ett sjuhelvetes lyssnande och en emotionellt påfrestande gallring lyckades jag få fram 20 kandidater till den prestigefyllda listan. I skrivande stund genomlider jag arbetet med att plocka bort ytterligare fem.

I väntan på bandets fjärde fullängdare, Crack The Skye, som lär komma ut tidigt 2009, ämnar jag nu ta er, tappra läsare, på ett guidat äventyr genom höjdpunkterna i Mastodons eminenta karriär. H Å L L I E R.

The Unholy Alliance!

Precis hemkommen från The Unholy Alliance. Slayer och Mastodon - två band jag älskar och enligt mig världens två bästa metalband. Köpte biljetten tidigt imorse mest för Mastodon. Har sett Slayer tre gånger tidigare men aldrig Mastodon.

Därav tilltog en enorm besvikelse när jag väl framme vid annexet och inser att jag missat första halvan av Mastodons spelning. Att de skulle gå på som tvåa, efter Dr. Livingdead, visste jag, men inte att det skulle börja spela redan strax efter sex!!

Hursomhelst lyckades jag koppla bort stora delar av min besvikelse och njöt verkligen av konsertens sista halva. Avslutningen med Iron Tusk och March Of The Fire Ants var MÄKTIG. Och det kändes jävligt värdefullt att få se Brann, Troy och Brent IRL (De var en trio ikväll, Bill har avbrutit turnén pga sjukdom). Mastodon är ett av få band som jag likt en fjortis känner stark idoldyrkan inför.

Sedan var det dags för Amon Amarth och de var faktiskt en aning bättre än jag trodde. Jag var övertygad om jag skulle hata dem men de gjorde ett ganska ok intryck. Alltså: Jag tyckte inte att de var BRA men de ÖVERRASKADE mig en aning med att INTE vara fullständigt ODUGLIGA.

Därefter intog Trivium scenen och de gjorde precis vad jag hade förväntat mig - sög kuk alltså. Jag träffade på en gammal finspångsbekanting, vilket var trevligt, och vi diskuterade vad man skulle kunna kalla Triviums "musik". Vi kom inte precis fram till något. Men vad vi har att göra med är någon slags plastig, poserande fjortis-thrash med överblivna Edguy-refränger. VM i skitmusik vanns alltså ikväll av Trivium. Grattis killar!

Slayer däremot var, precis som alltid, storslaget jävla briljanta. När de satte igång Angel Of Death efter typ en halvtimme tänkte man ju att det började lida mot sitt slut...då rev de av HELA reign in blood!! Världens bästa metalplatta genom alla tider. Eller världens bästa 30-minuters-låt snarare. En jävla saga.

Dave Lombardo spelade för övrigt fel precis i början av andra versen i Reborn. Tom Araya började garva och det såg ut som han tänkte ungefär: "vi har lirat den här låten i 22 år men den jävlen kan den fortfarande inte".

I min upphetsning köpte jag tre t-shirts utav bara farten och min Mastodon-besvikelse släppte ganska snabbt. Det jag trots allt såg var magisk och nästa år är de tillbaka med en ny platta och lär säkerligen komma tillbaka. Räkna med mig då.